”USA känns som ett stort äventyr”

Systrarna Kallur om livet, träningen och framtiden

SPORTBLADET

CHAMPAIGNE

Den svarta flickan som sitter på golvet i en grå t-shirt och stretchar sina muskulösa lår är näst snabbast i USA.

Bredvid henne sitter en annan svart tjej som bara är några hundradelar sämre.

I en före detta flyghangar på University of Illinois har Jenny och Sanna Kallur hittat vad som saknats för att göra dem till världsstjärnor.

Motstånd av högsta kvalitet på träningar och tävlingar.

på jakt mot världstoppen Här - 20 mil söder om Chicago - i Champaigne tränar systrarna Kallur, Jenny till vänster och Sanna, för att nå den absoluta världseliten. Och platsen är väl vald. Här finns några av de allra bästa friidrottarna i USA, redo att träna och utmana syskonen Kallur.

För sex veckor sedan inledde systrarna Kallur ett nytt liv av träning och studier i USA. De senaste åren har amerikanska universitet ringt nästan varje vecka och försökt locka de svenska elitlöperskorna på korta häcken och sprinterdistanserna till just deras universitet.

Tvillingsystrarna kunde ha valt soliga Kalifornien men fastnade för en stad på slätten i mellanvästern. Champaigne - 20 mil söder om Chicago - låter romantiskt men samhället med cirka 60 000 invånare lär knappast vinna några skönhetstävlingar för sin arkitektur.

- När vi flög hit kändes det som att landa på en åker, berättar Sanna.

Tränar med de bästa

Men här fanns något annat som Kallurs letade efter. Motstånd och en av USA:s bästa häcktränare.

Perdita Felicien, flickan i den grå t-shirten, var med i Kanadas OS-lag i Sydney. Några av de övriga träningskamraterna tillhör USA-eliten.

- Träningarna blir både roligare och intensivare nu när vi inte bara har varandra att springa mot, förklarar Jenny medan hon byter om till ett par gula spikskor.

- Träningen blir mer lik tävlingar och mer inspirerande. Man pressar sig hårdare.

Flickorna ställer sig på startlinjen och exploderar nerför den blå löparmattan i Armour Hall, en gammal flyghangar förvandlad till friidrottsarena. Ett klistrande ljud bryter tysnaden varje gång spikarna tränger ner i underlaget. Det går fort. Mycket fort.

- Konkurrensen här i USA är grym, säger Sanna anfådd. Varje tävling här blir hårdare än de tuffaste tävlingarna i Europa.

Vill inte se lika ut

Jenny och Sanna - nyss fyllda 20 år - är noga med att inte ha likadana kläder ens på träning.

Jenny har långt mörkt hår. Sanna kortklippt och lite ljusare. Ändå är det svårt att undgå att se att de är tvillingar.

I samråd med sina tränare har systrarna Kallur bestämt sig för att hoppa över inomhussäsongen.

- Vi tävlade ända in i oktober förra året. Därför ville vi få en lite kortare säsong i år.

Dessutom fortsätter de tävla i Europa i sommar när de flesta av deras träningskamrater tar semester. Första USA-tävlingen för Kallurs blir den sista veckan i mars i Texas.

Gary Winckler är lång och gänglig. Det är väldigt lätt att föreställa sig honom i cowboyhatt och boots.

Just i dag har han dock till både vår och systrarna Kallurs besvikelse bytt ut den utstyrseln mot en prasslig tränaroverall.

- Jag är mycket imponerad av Jenny och Sanna, säger Winckler. Dom verkar ha anpassat sig mycket väl till livet här i USA. De tillhör de 2-3 bästa i vår grupp.

Hur bra kan dom bli?

Winckler flyttar på sina gängliga ben innan han svarar.

- Varje vecka överraskar de mig med saker de klarar av att göra på träning. Jag tror dom kan bli mycket, mycket bra. Jag ser ingen begräsning.

Jenny och Sannas egna mål för året låter lite blygsamma. Att springa junior-EM för 22-åringar och kvala in till VM i Edmonton.

Långsiktigt då?

- Klart man drömmer ibland om att en dag tillhöra världens bästa, säger Sanna och plockar bort ispaket från sina ömma benhinnor.

- Men det känns så avlägset. Det är så långt dit.

Bor trångt

Efter träningen promenerar vi över till Buesby Hall, Jennys och Sannas elevhem. En tjusig tegelbyggnad med romerska pelare. Det blåser en kall vind och marken är täckt av ett lager nysnö.

Flickornas rum är av modell skokartong. Förutom två sängar och två minimala skrivbord är det inte mycket som får plats.

En klar standardsänkning mot villan i Falun där de hade egna rum.

- Men vi trivs. USA känns som ett stort äventyr.

Inte mycket vila här - Jenny och Sanna tränar sex dagar i veckan

Wolfgang Hansson

ARTIKELN HANDLAR OM