Per Bäckmans rörande avsked: Jag är bara stolt

SPORTBLADET

ÖRNSKÖLDSVIK

Det blev förlust.

Men tränaren Per Bäckman kände sig ändå som en vinnare i sin sista match i Modo.

- Jag är bara stolt. Grabbarna var beredda att offra huvudena i dag. Vilken avskedsföreställning jag fick, säger han.

Foto: MATS STRAND
TACK OCH HEJ, Ö-VIK Per Bäckman lämnade Modo och Kempehallen som en vinnare - trots förlusten i går.

Trots förlusten mot Luleå i den sjunde och avgörande matchen hyllades Per Bäckman som en vinnare efteråt. Publiken ropade in honom på isen när slutsignalen gick i Kempehallen.

En rörd Per Bäckman tog farväl. Vinkandes och med ett leende på läpparna gick han runt på isen innan han försvann in i omklädningsrummet.

"Vi gjorde allt"

Där berättade han lite senare om avskedet:

- Den här matchen kommer att bli ett minne för livet. Vi förlorade- men som vi gjorde det! Alla trodde att vi är ett gängt svärmorsdrömmar, men i dag visade vi att vi även står upp när det blir tufft.

- Vi bjöd på bra hockey, vi slogs, vi gjorde allt. Det är ingen idé att gräva ner sig för det här. Jag är bara stolt.

Han är stor i motgångens stund.

- Jag kan inte vara ledsen. Vi har fått ut maximalt av den här säsongen. Vem trodde att vi skulle ta oss till slutspel? Inte många. Vem trodde att vi skulle vända 0-3 mot Luleå? Inte många. Nej, alla har gjort ett kanonjobb, säger Per Bäckman.

Fyra succésäsonger i Modo är över. Per Bäckman lämnar klubben med blandade känslor.

- Klart det är jobbigt, men det kändes vemodigare när jag väl tog beslutet för några veckor sedan. Nu ska jag gå vidare, men Kempis och alla spelarna som gjort min tid så lyckad här kommer jag aldrig att glömma.

Malmö nästa?

Nu talar mycket för att det blir Malmö nästa säsong. På en direkt fråga om Malmö vill inte Per Bäckman avslöja vart han hamnar i höst.

- Jag kommer att vara tränare. Så mycket kan jag säga. Var? Det är än så länge hemligt, säger han och flinar.

Semifinal, final, final - och så nu kvartsfinal. Per Bäckman kan lämna Kempehallen och Örnsköldsvik med huvudet högt.

Patrik Thornéus