Glöm allt om målvaktsmatchen

Det är kampen mellan Micke&Micke som avgör

SPORTBLADET

LULEÅ

SM-semifinalen mellan Djurgården och Luleå är enligt många målvakternas match.

Det anser inte jag.

Det här kommer att avgöras av poängkungarna.

Om vilken Mikael som lyckas bäst.

Renberg i Luleå eller Johansson i Djurgården.

Foto: Mats strand
Kung Micke den förste "Mikael Renberg är slutspelets i särklass bäste spelare", skriver Sportbladets Mats Wennerholm.

Djurgårdens målvakt Mikael Tellqvist var som en schweizerost i går.

Det var hål överallt.

Pang, pang, pang och så stod det 3-0 till Luleå efter bara elva minuter och åtminstone jag kände mig lurad på den förväntade slutspelsfesten i Delfinen.

Resten av matchen blev bara en lång väntan på slutsignalen.

Nu ska jag inte lasta Tellqvist alltför mycket.

Han hade minimal hjälp av sina lagkompisar, som såg ut att ha tagit fortsatt spelledigt en bra bit in i första perioden.

Det var nästan som en kopia av torsdagens match mellan Färjestad och Malmö, där skåningarna inte var med i matchen förrän det stod 3-0 till Färjestad.

Men åter till Luleå.

Och Mikael Renberg.

Som han spelar just nu är han slutspelets i särklass bäste spelare.

Det bara sprutar spelglädje om honom, drivet i skridskoåkningen håller världsklass och han får med sig hela laget med sin makalösa vinnarskalle.

Jag menar, hur många gånger sätter Mikael Renberg ett friläge?

Jag skulle tippa att han ligger på ett snitt på två gånger av tio under karriären.

Blundar och skjuter

Nu har han fått pucken i mål tre gånger i rad, inte sådär forsbergskt genialiskt, utan som han själv uttrycker det:

- Jag blundar och skjuter.

Eller ta slutminuterna, då Luleå ledde med klara 5-2 och Djurgården hade numerärt överläge.

Renberg slet som en galärslav för att hålla pucken från egen zon, fast matchen naturligtvis var vunnen sedan länge. Här vill jag också nämna Anders Burström, som slängde sig och täckte skott med knappa minuten kvar.

Det är lite Salming över sånt.

Och det visar hur Luleå verkar ha fått den där slutspelsknäppen, där alla drar åt samma håll och ingenting är omöjligt.

Var fanns Johansson?

Djurgården såg märkligt tunna ut i går, som pojklagsspelare bland vuxna karlar, innan de fick fart på skridskoåkningen och timingen andra halvan av matchen.

Och slutspelskungen Mikael Johansson märktes knappast alls.

Den Micke som måste hitta formen om Djurgården ska ha en chans att ta sig till final.

Han är själva nyckeln i Djurgårdens sätt att spela hockey och extra viktig i lagets power play, där han är den som ska styra spelet.

Djurgården måste spela smartare än Luleå om de ska vinna, fysisk hockey biter inte på norrbottningarna som är Sveriges svar på Micke Renbergs gamla klubb Philadelphia Flyers.

Att stå i Luleås omklädningsrum är som att vara omringad av en hjord biffkor, där ingen mul- och klövsjuka biter.

Inte lika självklart längre"

Men jag tänker inte falla i fällan att självsäkert slå fast att Luleå skräller.

Men de har sått ett frö av tvivel hos mig.

Det känns inte lika självklart att Djurgården överlever den här semifinalen.

Jag undrar när Hardy Nilsson ska bussa torpeden Johan Finn-Olsson på Jarmo Myllys.

Med tanke på Myllys humör, måste det vara en självklarhet för varje motståndarcoach att försöka få honom ur balans.

Luleås hemmaarena Delfinen sjunker allt längre ner på topplistan över elitseriens ishallar. HV har byggt nytt och passerat med hästlängder, Färjestads Ishall blir flotta Löfbergs Lila Arena till hösten och svischar upp till en position som elitseriens finaste arena.

Men med Delfinen händer ingenting.

När ska kommunen vakna?

ARTIKELN HANDLAR OM