Buss på Bajen, husse

Bandyns hårding Pelle Fosshaug om sitt häftiga humör, psykologer, domare - och sin mysvecka

1 av 2 | Foto: JONAS BILBERG
Temperamentsfulle Per Fosshaug har en lång, het kärlekshistoria till bandyn. I morgon spelar han sin fjärde SM-final med Västerås. Hunden Love var med ett pass på isen inför finalrysaren.
SPORTBLADET

Förälskelsen har sedan länge övergått till en trygg kärlekshistoria.

Men passionen är kvar.

Det är den hettan som gör Per Fosshaug, 36, till en av de bästa i världen.

Det är en 25 år lång, het kärlekshistoria - mellan Per och hans bandy. Han gör fantastiska saker med klubba och boll, men är lika känd för sitt heta temperament.

- Ett tag blev det för mycket, jag reagerade för häftigt. Psykologen lade fram det som att jag blir utnyttjad, att de får som de vill och jag står med byxorna nere. När jag började spinna på det förstod jag, säger Per Fosshaug.

Han säger att han lugnat ner sig. Humörsvängningarna finns kvar, men utbrotten kommer inte lika ofta.

- Framför allt har jag bestämt mig för att det inte får gå energi på det, även om jag fortfarande trillar dit ibland.

Efter en säsong med skadeproblem spelar han sin fjärde SM-final med Västerås i morgon.

- En skön känsla, en finalvecka fylld av mys. Man har vunnit semifinalen och laddar om. Våren har kommit, man kan höra fågelkvitter och känna lukten. Snön är borta och det luktar ruttet gräs.

- Det är en av de grejerna man vill uppleva. Fram till onsdag är det segt och många är lite sjuka, sedan samlar man styrkorna och allt släpper.

Håret är snaggat och ögonen glada. Av killen som skäller ut domare och slår sönder klubbor när ilskan blir för stor syns ingenting.

Intrycket är i stället ödmjukt, öppet och eftertänksamt. Så speciell på planen - men så vanlig vid sidan av.

"Det var svårt att tygla humöret"

- Privat utsätts jag inte för samma påfrestningar. Det var svårt att tygla humöret när jag var yngre. Men man lär sig saker varje dag.

Hur beskriver du ditt temperament?

- Jag vet inte. Det där har att göra med att jag känner mig svag. Det går lättare när man fokuserar på uppgiften, men det går aldrig att gardera sig. Nya situationer dyker upp och det gäller att vara förbered, man kan inte skydda sig mot allt. Framförallt inte mot sitt eget ego.

- När jag känner mig orättvist behandlad är det som mest jobbigt.

Är humöret ett problem för dig?

- Jag har fått mina törnar, men nått framgång av det också. Det gör mig till den fighter jag är. Jag kan mobilisera kraft till viktiga matcher och då har jag sällan problem. Men i vardagsmatcher är det tufft att vara förbered och lättare att reagera aggressivt.

Ångrar du någonting ?

- Jag skulle ljuga om jag sade att jag inte gjorde det, men det har avspeglat någonting som hänt tidigare. Det bästa är att inte reagera över huvudtaget, men det vore omänskligt.

Du arbetade med en psykolog, har det hjälpt?

- Absolut, jag har fått ett nytt synsätt. Inser vad som är rätt och fel. Jag har lärt mig vad jag kan påverka, att acceptera spelets regler.

Du har sagt att det är andra som börjar. Låter som att du skyller i från dig...

- Nej. Det kan jag verkligen stå för. 95 procent av gångerna är det andra som börjar.

Och du slår tillbaka?

- På något sätt måste man säga ifrån. Jag har sällan problem med spelare, det är domarna som inte klarar av den uppgiften de har. De går in till matchen och har ett personligt agg mot mig. De skulle vara helt "openminded", men det är de inte. De tycker inte om mig.

Kan du tänka dig att döma?

- Nej, det är en rätt otacksam uppgift. De får inte tillräckligt med stöd av förbundet och snackar aldrig med oss. Det finns en anledning till att det är som det är, men de gör inget bra jobb.

"Man tror att man är He-Man"

Du har varit knäskadad och vilat en del. Hindras du av knäet nu när du spelar?

- När man är i fysiskt bra form tror man att man är He-Man och att man kan krossa allt på kraft, men det brukar aldrig bli bra. Är man halvklen så koncentrerar sig hjärnan på vad som är viktigast och då blir det jättebra. Det är svårt att koppla 100 procent fysiskt och 100 procent hjärna. Det krävs nästan att en liten del av kroppen är borta.

SM-final eller VM-final?

- Det går inte att jämföra. Klubblaget har en tajtare relation och föreningen betalar lönen. Oftast är det svårare att nå SM-final - även om det är svårt att ta en plats i landslaget.

Vad tar du helst, en förlust i semifinal eller final?

- Har man inte ens kommit hit är det illa. Är man i final kan man i alla fall varva ner, och mysa. Det är bättre att komma hit och få stryk än inte komma hit alls.

Per Fosshaug ska precis korsa gatan och fäller upp huvan på jackan när ett rehållningsfordon kör förbi under sin vårstädning.

Han ler.

Så vanlig - men ändå så speciell.

Fem SM-guld och tre VM-guld

Anna Carlsson

ARTIKELN HANDLAR OM