En helt vanlig dag på jobbet

SPORTBLADET

GÖTEBORG

De spelar inför miljonpublik, ger intervjuer som alla kan läsa och ler på bilder som alla kan se.

Men vad händer sedan?

När dörrarna stängts, när ljuset har slocknat, när ingen ser på"

"vad gör de då?

För Sportbladet har landslagets stjärnor och ledare berättat om allt vi inte får se - om morgontrötthet, om samtalsämnen, om tidsfördriv och småproblem.

Det blev en berättelse om hur en vanlig dag med landslaget kan se ut, där inga kameror når. Välkommen in.

Foto: ANDERS DEROS
VARDAGSLIV FÖR FOTBOLLSKNEGARE Nittio minuters träning, med fokus på försvarsspelet - det var den fysiska insats landslaget gjorde i går. Men resten av tiden - vad händer då? Sportbladet följde en vanlig dag med fotbollsproffsen i går: med morgonhumör, presskonferenser, taktiksnack och håltimmar. Många långa minuter av väntan till den stora matchen i morgon"

07.00 Fiskmåsarna skränar, spårvagnshjulen gnisslar och en förkyld Mattias Jonson snarkar.

Men den som lyssnar"

"hör tystnaden från tredje våningen.

Där sover det svenska fotbollslandslaget.

Tysta timmar, skön sömn.

Inne på Scandic Hotel Crown rör sig personalen snabbt och vant. De dukar fram frukost till sina speciella gäster, även om det dröjer ytterligare en timme innan den förste av dem tar en tallrik i handen.

På arbetarfiken runt om i Göteborg har man serverat frukost sedan sex - och även på Scandic är grovarbetarna först.

Håkan Mild och Magnus Svensson fungerar så.

De delar både rum och morgonvanor.

- Vi har inga problem med att gå upp i tid, säger Mild.

Men det finns andra.

08.30 En nymornad Fredrik Ljungberg dyker upp:

- Gomrrrron.

Stefan Schwarz följer efter:

- Gomrrrron.

Sedan säger de inget mer. Och det här är ändå en ganska uppsluppen morgon i just det här rummet. Lika ofta säger de inget alls, inte så här tidigt. Stämningen är ganska tryckt, sömndrucken, när två mittfältskompisar lullar runt och gör sig i ordning för frukost.

- Det tar ett tag att komma i gång. Vi tar det mest lugnt, säger Ljungberg. Jag vill sova länge om mornarna. Där har jag lite problem.

De är sist till bords, som vanligt.

I tyst samstämmighet.

10.45Spelarbussen rullar in på Ullevi, truppen är redan ombytt. Träningen ska pågå i 90 minuter. Fokus på försvarsspel.

Olof Mellberg gör ner Ljungberg, som ryter tillbaka:

- Vad fan gör du!

Lugne Mellberg förklarar efteråt att "meningen var att vi skulle öka aggressiviteten i dag".

13.00 Spelarna är fortfarande i duschen när förbundskaptenerna håller sin dagliga presskonferens. I dag tar Lagerbäck jobbet, medan Söderberg håller en helt egen konferens - med ett gäng mellanstadieelever.

De är viktiga för honom. Alla är viktiga för Tommy Söderberg.

- Gruppen, säger han om landslaget, och är noga med att alla inblandade ramas in av de där sju bokstäverna.

Det är han som dunkar ryggar, klappar axlar, uppmuntrar så ofta han kommer åt. Och det är han som går till spelarna för att få feedback. Alla ska känna delaktighet. Gruppen.

13.15 En efter en släntrar spelarna in i pressrummet. Hälsar på journalister som de känner igen, ger intervjuer åt dem som vill ha.

Till Henke Larsson är det kö. Klebér Saarenpää och Christoffer Andersson slinker igenom utan att behöva stanna.

De som är först färdiga sätter sig i bilar och åker till hotellet. Spelarna kör själva, men det finns vissa som inte är helt betrodda.

Som Stefan Schwarz.

Englandsproffset inledde veckan med att av misstag sätta sig på förarsidan, propsa på att få köra - för att sedan förundras över högertrafikens alla mysterier.

14.00Lunch. I matsalen råder en strikt indelning - ledarna för sig, spelarna för sig.

När maten är avslutad är det håltimmar, tid som måste slås ihjäl.

Det finns olika metoder.

Tv-spel, filmer, brädspel (ofta med Jozo Matovac som lekledare), fika.

- Tänk om man hade det så här jämt. Då skulle man aldrig behöva bli vuxen", säger Stefan Selakovic, 4 A-landskamper.

Vissa aktiviteter är gemensamma. I går spelade alla som ville bowling, i onsdags gick de på bio och såg Sandra Bullock. Filmmetoden har utvecklats till konst av Anders Svensson. Dvd har ersatt video, men det ser likadant ut - och Svensson är fanatisk.

- Det är så mysigt, vi kryper ihop fem-sex gubbar på Anders säng och kollar, säger Marcus Allbäck.

- Det är mitt sätt att få kompisar, säger Svensson själv och flinar.

Det flinas mycket i landslaget, och åt speciella saker. Göteborgshumorn härskar igen, sägs det.

Många göteborgare trivs med att vara "hemma" igen. Kalle Corneliusson kan träffa sina gamla polare, den nyförälskade (tre månader) Allbäck kan slinka iväg och träffa flickvännen Suzanne.

Och alla kan gå ut och fika.

Henke Larsson hänger med Olof Mellberg och Mattias Jonson ut, grabbarna i det gamla U 21-gänget (födda kring 1977) håller också ihop.

Men både Henke och Patrik Andersson saknar sina bästisar. Varken Johan Mjällby eller Joachim Björklund finns med i Göteborg.

Henke har inte ens packat upp sitt Playstation II.

- Johan är ju inte mäee" Normalt brukar jag spela med Johan, vi är så jämna, säger han.

18.30Middag för hela spelartruppen och ledarna.

19.15Teorigenomgång med hela laget - Lasse Lagerbäck sköter snacket, det här är hans bord.

Man går igenom taktiska frågor, och spelarna får komma med sina synpunkter. De flesta håller tyst.

Magnus Hedman gör det inte.

Han har ofta åsikter, och är inte rädd för att visa vad han tycker.

Hedman tar plats, vågar ta plats. Förbundskaptenerna upplever honom som en av gruppens starkaste formella ledare.

I alla stora grupper finns en osynlig, men tydlig hierarki. Här också. Äldst står högst. De flesta av spelarna upplever lagkaptenen, Patrik Andersson, som den starkaste ledartypen. Men det finns en annan som de har mycket stor respekt för, en som pratar sällan - men som alltid får alla att lyssna: Stefan Schwarz.

- När han talar är det tyst, säger en ledare.

22.30Kvällsträff. Spelare och ledare samlas och tar en macka tillsammans. Sedan går de iväg till rummen igen. Ledarna bor i enkelrum - spelarna två och två.

I ett rum bor Magnus och Magnus. Målvakterna.

Här är det Kihlstedt som har det bästa greppet.

Om fjärrkontrollen, alltså.

Hedman har gett upp kampen, eftersom Kihlstedt ständigt behöver knappa in text-tv för att få de senaste aktierapporterna - Tokyobörsens Nikkei-index är de första intressanta siffrorna, men "Kilen" har järnkoll på allt. Ett par gånger om dagen kan han dessutom ha kontakt med sin personlige mäklare på Nordisk fondkommission.

- Den senaste månaden har mina placeringar tappat 25 procent i värde, säger han.

I de andra rummen är det lugnt.

Yksel Osmanovski ligger och snackar med nykomlingen Tobias Linderoth. De kommer bra överens.

Kalle Corneliusson och Anders Svensson tävlar om vem som är rappast i käften. Och Henke Larsson försöker fundera ut när Marcus Allbäck vill somna in.

- Det är svårt att sova med en ny. Man vet inte när man ska släcka..., säger han.

Under tiden gör Olof Mellberg allt för att slockna innan Mattias Jonson börjar snarka igen.

Klockan är nära midnatt.

Och det är tyst på den tredje våningen.

…och så här bor spelarna

Simon Bank, Petra Thorén, Michael Wagner