”Killarna ropar efter mig - det är jobbigt"

Anna Lindberg om kändisskapet, skadan och relationen till mamma

SPORTBLADET

Visst är livet ganska behagligt ibland.

Men det finns baksidor när man är ung, framgångsrik - och tjej.

- Det finns killar som fjantar sig och ropar efter mig och det orkar jag inte med, säger simhopparen Anna Lindberg.

Foto: Foto: SVEN-OLOF ENGLUND
BUBBELCOOL Anna Lindberg känner sig mycket säkrare än tidigare - ändå tycker hon att kändisskapet är jobbigt ibland. "Jag skulle egentligen vilja sätta på mig rånarluva och springa igenom folkmassorna", säger hon.

Programmet till helgens EM för nationella mästare i Stockholm pryds av Anna Lindberg.

Simhoppningens omslagsflicka.

Den blyga spröda 14-åring som plaskfritt hoppade in i våra hjärtan under OS 1996 har vuxit till en ung dam.

Hon tillhör den krets av idrottsstjärnor som bjuds in på kändisfester och premiärer.

Anna Lindberg har blivit ett igenkänt ansikte.

Även bland vanligt folk.

En upplevelse som hon både tycker är behaglig - och obekväm.

- Jag var uppe på det där Ringen här på Södermalm häromdagen och då var det folk som viskade och pekade. Åh, jag tycker sånt är jättejobbigt, jag skulle egentligen vilja sätta på mig rånarluva och springa igenom folkmassorna. Och så finns det killar som visslar och ropar Aaaaaanna Lindberg och sen springer och gömmer sig, det blir jag lite trött på, säger Anna.

"Jag bryr mig inte om vad jag har på mig"

- Hemma i Karlskoga däremot är det en annan sak. Där känner alla igen alla.

- Då är det riktigt roligt när folk, helst äldre, kommer fram och säger att "Gud, vad duktig du är" - det tycker jag är gulligt.

Många idrottskändisar är väldigt medvetna om sitt utseende. Är du?

- Vissa måste sminka sig så fort de ska stå framför en kamera och sån är jag absolut inte. Jag bryr mig om vad jag har på mig, men det går inte till överdrift.

Hur mycket tycker du själv att du ändrats sedan 1996?

- När man är yngre vågar man inte säga så mycket, man vet inte hur man ska bete sig. Nu vet jag vad jag ska säga - och att man inte behöver säga mer än man vill. Jag kände mig väldigt liten i Atlanta.

Är du mer Anna Lindberg nu och mindre Ulrika Knapes dotter?

- Ja, och det är rätt så skönt. Det är inte hon som hoppar nu. Och det går inte att jämföra riktigt för det har hänt så mycket inom sporten sedan hon höll på.

Hurdan är mamma-dotter-relationen nu för tiden?

- Det var värre för några år sedan när man var i tonåren och tyckte att föräldrarna var pest. Då var det jobbigt att ha en förälder som satt och talade om för en vad man gjorde för fel.

Inga nya hopp - på grund av skadan

EM för nationsmästare i Eriksdalsbadet, ett steg mot sommarens VM. Men du har en skadad högerfot?

- Ja, det är två ben som ligger och skaver mot varandra. Så det gör ont när jag hoppar.

Hur mycket har skadan begränsat dig?

- Jag skulle gjort lite nya hopp det här året och det har jag inte kunnat göra eftersom jag inte kunnat trycka i från ordentligt. Det har blivit mycket styrketräning och gymnastik i stället för hoppträning.

Du opererades i december - hjälpte inte det?

- Nej, det har nästan blivit sämre. Jag är rätt less på det här nu.

Blir det ny operation den 20 april som sagt?

- Det skulle vara skönt att slippa, men det blir nog så att jag gör den.

Hur bedömer du tävlingen?

- De bästa ryskorna finns inte här men annars är de flesta här.

Är du en favorit?

- Nej. Inte när jag har hoppat så lite.

Petra Thorén