En show som lyfte påsken

SPORTBLADET

Som idé är cykelns klassiska etapplopp något av det mest spektakulära som sport-teve kan erbjuda. Mytologiserade galärslavar som dag efter dag i extrema närbilder bjuder på nya dramatiska finaler. Tour de France, Giro d"Italia och Spanien Runt borde tillhöra måsteevenemangen i varje sportdåres årsagenda.

Foto: AP
Cykelloppet Paris-Roubaix är ett av världens tuffaste. Och dessutom stor tv-underhållning.

Men det är alltså som idé.

I verkliga livet tillhör etapploppen sällan mina favoriter. Dopningsskandaler, sega transportsträckor, sändningstiderna på dagtid, brist på profiler av Indurian-kaliber, avsaknad av svenska intressen. Allt detta gör sammantaget att jag ofta brukar nöja mig med godbitarna.

Det vill säga de mest överdjävliga bergsetapperna - i synnerhet de även för tv-tittaren nästan psykiskt plågsamma mardrömsbergen Alpes d"Huez, Montirolo, L"anglierou i de respektive klassikerna.

Men i söndags sände Eurosport ett cykellopp som er krönikör inte missar för alla påskpromenader i världen.

Endagsloppet Paris-Roubaix, tredje delen av årets världscups-serie, är sedan premiären 1896 en given kandidat om den inofficiella titeln "Årets mest spektakulära tv-show alla kategorier". Tänk dig vår svenska "Novemberkåsan", lerloppet på motorcykel.

Tänk sedan bort motorerna. Då har vi utgångsläget för de 25 stenhårda cykelmilen mellan Paris norra förorter och trävelodromen i den slitna textilstaden Roubaix på gränsen till Belgien.

Du börjar då förstå varför det här loppet sedan länge kallas för saker som "Hell of the north" och "The Queen of the classics".

Då har vi ändå inte kommit till det verkligt eländiga med loppet. Under markanta delar av loppet, vissa år mer än 30 procent, sträckningen skiftar, kör 250 cyklister på gatsten. Och vi talar då inte om gulliga svenska gatstenar plana som parkettgolv. Här talar vi om olikformade stenbumlingar tillyxade på en höft nån gång på Maneken Pis tid. Ibland är det decimetrar mellan stenuslingarna. Enligt lagen om Roubaix djävlighet regnar eller snöar det dessutom vid var och varannan upplaga av loppet. Under 500 meter genom Aarenbergskogen är det så halt att man ibland får se proffsen GÅ med sina stötdämpade cyklar.

Årets version av loppet var för mig påskhelgens tv-höjdpunkt, trots hockeyupplösning.

Förutsättningen för loppet var att översvämningar i vintras gjort sträckan lerigare än någonsin. Dramat blir inte sämre av att svenska Eurosport vid cykelsändningar har två kommentatorer, Anders Adamsson och Roberto Vacci, som: 1) är så kunniga att även de värsta cykelfreaks godkänner dem, 2) i ett fall (Vacci) lever sig så in i loppen att Radiosportens Lasse Granqvist vid jämförelse låter som Mats Nyström på Prozac.

Denna gång refererade Vacci själv alla vurpor, punkteringar, lera, liksom Wilfried Peeters modiga utbrytning och slutliga förlust.

Det betydde maximalt av Vaccis intensiva svada. Missa inte paret Adamsson/Vecci senare under cykelåret. Testa dem exempelvis under nämnda Alpes d"Huez vid Tour de France. Efter det behöver man inte längre vara avundsjuk på Norge för deras inlevelsestarka kommentatorer.

Fyransporten fick till slut hyfsat upp ångan i sina sändningar från ishockeyns finalserie. Men i min bok är det ganska uppenbart att hockeybevakningen i Canal + nu är både kunnigare och mer dynamisk.

Det ska bli intressant att se hur TV3 klarar samma jämförelse efter ishockey-VM.

Lars Nylin