Var är djupet, Fotbollskväll?

SPORTBLADET

Inledningsvis var "Fotbollskväll" himlasänt. Ett program som i princip bara handlade om allsvenskan. Samtliga mål. Allt mustigare kommentarer från Thomas Wernerson. Man redovisade till och med publiksiffrorna. Jag fick dåligt samvete om jag ens tänkte något negativt om programmet. Vågade knappt andas under de första sändningarna.

Nu har "Fotbollskväll" vuxit ur barnskorna. All eventuell blygsamhet hos redaktionen är borta. Inför den nya säsongen slog man rentav på trumman och kallade till presskonferens under parollen: "Nya Fotbollskväll presenterar sig". Kort sagt, kraven växer.

I det perspektivet är jag inte särskilt bekväm med vad jag hittills sett av landets ledande fotbollsshow. Åtminstone fram till gårdagens sändning.

Bra att Humle och Dumle sitter kvar

Kanske är det bubblorna som stört mig. De där luftbubblorna under den slarvigt uppklistrade blåvitrandiga dekoren bakom Mats Nyström och Thomas Wernerson. Möjligen oroades jag av att det var småpenibelt när Humle och Dumle mitt i programmet, efter att omotiverat ha bytt plats i studion till ett barbord några meter bort, lekte arga leken stående 20 centimetrar från varandra. Detta var väl knappast motiven för att byta från läktarsmygar på Rambergsvallen till en fast studiomiljö i tv-huset? I går hade man smart nog skrotat de nämnda momenten. I fortsättningen kan jag koncentrera mig på väsentligheter.

Som att det är svagt att "Fotbollskväll" mycket sällan presenterat det de borde vara bäst på: Riktigt genomarbetade fotbollsreportage av det slag som fotbollsmagsinen "Football Mundial" och "Western Union" ständigt erbjuder på Viasat Sport. "Fotbollskväll" kunde ha rapporterat om de fantastiska allsvenska publiksiffrorna i ett europeiskt perspektiv. Man borde redan träffat andra invandrarlöften i fotspåren på Zlatan Mediabrusivic. Eller närbevakat den spanska klubbfotbollens uppgång på plats. "Bristande tid och resurser". Sure. Men jag, soffpotatisen, kan inte recensera arbetsvillkor, bara det jag faktiskt ser.

Inte heller intervjuerna gör mig till en mer tillfreds licensbetalare.

Visst, de är fler, men är de bra? Några inklipp av barndomsbilder på Super-8 gör knappast att en slarvig rutinintervju blir subtilare. Hasse Blomqvist går inte att intervjua i varje program.

Mer tveksamhet: Är inte Glenn Strömberg aningen överskattad? Eller räcker det att Glenn ställer in skorna för att det ska bli stor expertkonst? Den här krönikan är skeptisk.

Matchreportagen är däremot helt OK. De fyller sin funktion även i det nya perspektiv där Canal +, Com hem, och självklart även de ordinarie sportnyheterna i SVT och Fyran, redan visat alla målen.

Dessutom är det dags att krypa till korset: Jag har så smått börjat acceptera Mats Nyströms sävliga Ekenskis. Wernerson är ofta rent briljant i sin roll som "Jeppen-som-vet-vad-som-sägs-i-spelargången-på-Olympia".

...och var är publiksiffrorna?

Studiosamtalen är kort sagt nästan alltid intressantare än reportage och intervjuer. Så ska det inte behöva vara i landets ledande fotbollsshow. Och var är publiksiffrorna?

Tidningen Resumé meddelar att sportjournalister som Christer Ulfbåge (SVT), Peter Eng (TV4) och Leif Larsson (frilans för bland annat Com hem) inte bara är engagerade i svensk golfsport. De är också av förbundet utrustade med frikort på de svindyra banorna. Med tanke på den okritiska granskningen av golf är jag inte över hövan förvånad.

Kan bara understryka herr Anrells hyllning av Telia Com hems allsvenska pay-per-view. Vem meddelar min hyresvärd att UPC plötsligt känns stenålders?

Lars Nylin

ARTIKELN HANDLAR OM