Kenny - en cartkung i Kungsan

...men ingen känner igen den svenske motorstjärnan: Nu ska jag ta det lugnt

SPORTBLADET

Försommarkvällen i Kungsträdgården är ljummen. Stressade affärsmän blandas med soldyrkande studenter. In släntrar en smal, blond, man klädd i svart.

Ingen reagerar.

Så anonym är Kenny Bräck - en av världens främsta förare.

Foto: ROGER SCHEDERIN
”JAG SAKNAR INTE SVENSKA SKATTEN” Kenny Bräck är en av Sveriges hetaste idrottsmän just nu. Nyligen tog han sin första seger i cartserien. Trots det kan han vandra runt i Kungsträdgården i centrala Stockholm utan att dra någon större uppmärksamhet till sig.

Det har varit en intensiv tid sedan han vann sitt första cart-lopp i lördags. Sedan dess har han flugit - från Japan till England och vidare till Stockholm.

Jetlagen sitter i och snart återvänder han till USA, om två veckor avgörs nästa lopp. Efter fyra tävlingar leder han serien och målen är högt satta. Kenny satsar för att bli bäst.

En seger är långt i från nog.

Hans första seger vara bara en stor lättnad, ett bevis på att den satsning som han styr in teamet i är rätt. Perfektionisten Kenny Bräck har lyckats förbättra mekanikernas fysik, fått dem att kämpa som ett lag och förfinat varje detalj som kan hjälpa honom att utvecklas till en vinnare.

- Ser man på halva förra året och fram till nu, tror jag att vi lett alla utom tre lopp, det har alltid blivit något tekniskt problem. Segern - det kändes som äntligen. Jag visste att vi skulle vinna, men det har tagit lång tid och det har krånglat. I år har jag haft två pole-positions, varit med där framme och det har sett bra ut, men man måste vinna. En andraplats är bara skit.

Nu väntar en ledighet, vad innebär det för dig?

- Ta det lugnt, gå upp sent och lägga mig när jag vill. Det är en stor mental och fysisk stress i det här jobbet och det är inga längre ledigheter. Vi kör varje helg fram till november och två dagars ledighet kan vara allt man får på tre veckor.

Du har ändrat mycket i stallet, hur är du som yrkesman?

- Min roll är att vara navet i teamet. Jag kör och där ska allt fungera. Jag ser om depån inte fungerar, om det är fel på bilen och jag har bra kontroll. Jag ser vad som händer och ger dem mina åsikter. Jag har möjlighet diskutera med dem så vi hittar olika lösningar tillsammans.

Privat?

- Jag har inte haft något privatliv på ett tag. Jobbet har tagit den mesta tiden och där kan jag vara rätt svår att ha och göra med när saker inte fungerar, jag är en perfektionist och kräver att andra i min omgivning är likadana. Å andra sidan vill jag att slutresultatet ska bli bra, resultatet senast visar på att vi är på rätt väg. Privat kan jag vara rätt avslappnad. Endera tar jag ledningen eller så är jag helt "laidback" och följer efter som en hund. Men det händer inte så ofta, det beror på hur viktigt det är...

Är det något som kan locka dig till formel 1?

- Jag älskar tävlingsmomentet, vill tänja gränser, bli bättre och jag lägger ner mycket jobb. Då vill jag ha en chans att lyckas, där den som jobbar hårdast också vinner. Jag vill känna att jag har en chans att konkurrera på lika villkor. Det kan jag inte göra i formel 1, det är en intressant och nyare teknologi, men sportsligt kan inte en Benneton slå Ferarri. Två stall kan vinna, de andra åker runt och tycker att det är kul. Det är som om alla kommer till VM i stavhopp med olika långa stavar och då vinner den som har längst stav. I cart har alla lika lång stavar, det är är intressant. Jag vill visa att jag kan bli bäst.

Ett lopp ställdes in för att G-krafterna blev för stora. De flesta förare drabbades av yrsel, men inte du. Är du en Terminator?

- Jag ville köra, var inte påverkad av G-krafterna, hade pole position, och det satt

75 000 man på läktarna. Jag känner ett ansvar och ser showen. Samtidigt förstår jag carts beslut att inte köra när tio förare får synförändringar och är desorienterade på banan. Jag är nog en Terminator. Jag kör, jag trycker på gasen och tål jag inte G-krafterna får jag trycka mindre på gasen.

På banan är du fokuserad, hur är det privat? Du körde av vägen när du skulle till ditt bröllop...

- Min co-driver Janne "Flash" Nilsson påstår att jag försökte begå självmord, men jag vet inte om det var så farligt. Det blev skrot av bilen, vi studsade in i ett vägräcke och ut igen. Bilen gick hela vägen till Göteborg, men det gick hårt åt den. Jag hade ganska bråttom, men hann till vigseln.

Hur kör du privat?

- Rätt så lagligt, jag åker inte fram som en vettvilling utan följer tempot.

Din hustru har sagt att hennes tro hjälper henne under tävlingarna. Delar du den?

- Jag är inte kristen på det sättet att jag går i kyrkan. Jag tror på Gud, men tillämpar inte tron på samma sätt som hon gör. I USA har kristendomen en annan roll och alla tourerna har sin egen kyrka. På ett sätt är det bra, med tanke på vilka risker som finns.

Reflekterar du över vilka risker du utsätter dig för?

-Jag förtrycker inte riskerna, men säkerhetstänkandet finns där.

Vad saknar du från Sverige?

- Skogen, vattnet, den omväxlande naturen. Stockholm är fint med vattnet och den friska luften, men man ska komma ihåg att det är en fin dag i dag. Jag saknar inte Sverige i spöregn och inte de höga skatterna.

Är skattetrycket för högt?

- Detta går inte, jag har en utbildning som förare i tjugo år och har en topp då jag tjänar mycket pengar, men när jag slutar har jag ingen annan utbildning. Då är det fel att man ska betala så mycket när man tjänar pengar under en så begränsad tid.

Försommarkvällen är fortfarande varm när han blir upptäckt av en ung beundrarinna och hennes far. Han skriver en autograf innan han lugnt lämnar Kungsträdgården - till fots.

Topp tre i cartserien

Houston och Glava - här bor Bräck

Anna Carlsson