- Först nu skulle det fungera med barn

Sportbladet följde Kenny Bräck en hel dag - på gymmet, i teamhögkvarteret och i radhuset med hustrun Anita

SPORTBLADET

COLUMBUS, OHIO. Det är en ovanlig morgon i paret Bräcks radhus.

Både Kenny och hans hustru Anita är hemma.

Förra månaden hände det bara tre dagar.

Ändå är det i Columbus som Kenny lägger grunden för sina framgångar som racerförare. Här lever han sitt vardagsliv.

- Det är ingen drömstad precis men teamet har sitt högkvarter här så det passar bra, förklarar Kenny.

Foto: Pontus Höök
GRUNDEN I KENNYS RACERLIV Tillsammans med hustrun Anita bor Kenny Bräck i ett idylliskt område i Columbus, Ohio. I samma stad har Team Rahal sitt huvudkvarter.

Att köra från det inhägnade radhusområdet Orchards till Metro Gym där Kenny tränar tar inte mer än fem minuter. Kenny håller till längst in i gymmet med sin tränare Steve Wolf. Dämpad rockmusik strömmar från högtalarna.

Klockan är strax före nio på morgonen och Bräck har redan kört en halvtimme. Han ger ifrån sig några ljudliga stönanden när han pressar upp hantlarna ovanför huvudet.

Inte en svettpärla syns på pannan. Kenny är extremt vältränad.

- Jag kom till en punkt när jag inte längre kunde hålla huvudet rakt under loppen, berättar han. G-krafterna är så stora. Alternativen var att börja träna hårt eller lägga av.

Kenny skakar loss sina svällande överarmar. Han bär klocka på ena handleden och en pulsmätare på den andra. Under passet ligger hans puls konstant på 150.

Kenny går från den ena maskinen till den andra. Medeltunga vikter och många repetitioner för att inte lägga på sig för mycket muskelvikt. Wolf kollar att knäböjningarna inte blir för djupa. Kenny verkar omedveten om omgivningen. Dominerande intrycket efter en dag med Kenny är total fokusering.

Hans vilja att vinna känns fysiskt i luften. Ingen annan förare förbereder sig så minutiöst som Kenny.

När han på söndag står på startlinjen i cart-loppet i Milwaukee har han redan kört loppet i huvudet hundratals gånger. I arbetsrummet på radhusets övervåning förvarar Kenny sina körrapporter. Bland dom rapporten från Milwaukee förra året.

- Jag talar in mina intryck från loppet i en bandspelare direkt efter målgång. Ofta skriver jag ut anteckningarna redan samma kväll. Jag har gått igenom Milwaukee-rapporten massor av gånger sedan jag vann i Japan. Jag vill vara hundraprocentigt förberedd.

En nyduschad Kenny sätter sig bredvid Anita i den svarta vardagsrumssoffan. Hon skämtar med honom.

- Kenny är som en leksaksgubbe man drar upp med den skillnaden att Kenny aldrig slutar gå, säger hon. Hans energi tar aldrig slut.

Bräck drar lite på munnen men opponerar sig inte.

- Jag gillar att ha fullt upp, säger han. Blir rastlös när jag inte har något att göra.

Kenny sjunker djupare ner i soffan och berättar om en annan viktig del i sina förberedelser, den mentala träningen. Han samarbetar med idrottspsykologen Lars-Erik Unestål.

- Jag försöker programmera mig för att uppnå vissa resultat. Banden Lars-Erik skickar mig hjälper till att kanalisera min energi på uppgiften att köra racerbil.

30 minuter varje dag ägnar Kenny åt djup vila för att motverka stress. Det har gett resultat.

- Numera känner jag mig aldrig orolig eller rädd före ett lopp. Jag tror alla människor skulle må bra av att testa mental träning.

Kenny Bräcks vardag är inte den genomsnittlige hemmamannens. Hustrun Anita sköter matlagningen och det mesta av markservicen. Åtminstone dom två veckor per månad som hon inte jobbar med marknadsföring på en elektronikfirma i Alabama.

- Det händer väl att jag åker och handlar nån gång men inte ofta, säger Kenny en aning skuldmedveten. Vi har en som hjälper oss med städningen.

Kenny går på en sträng diet som utesluter bland annat kött och samtliga mjölkprodukter.

- Min fru tycker inte det är kul att laga mat åt mig längre. För mig är mat mest bränsle, säger Kenny utan ett spår av skämt i rösten. Visst är det kul om maten smakar bra men egentligen spelar det inte så stor roll.

Hans enda last är M&M:s, chockladöverdragna jordnötter.

- Mycket protein i dom, säger Kenny och skrattar.

Hans dagliga rutiner är helt koncentrerade på racingen. Strax före lunch åker vi till Team Rahal. Förra årets cartbil smyckar entrén. På väggen hänger en bild av delägaren, pratshowsvärden David Letterman.

Fru Bräck berättar att Lettermans sekreterare ibland ringer hem till radhuset och säger:

- Kan ni vara redo om en timme. Då vill David prata med Kenny.

Kenny försvinner ljudlöst längs heltäckningsmattan in i mötesrummet med teamledningen. Under några timmar går de igenom möjliga förbättringar inför Milwaukee. Stämningen är uppåt efter den efterlängtade segern i Japan.

Kenny sitter vid ena ändan av bordet i ljusblå pikéttröja och svarta byxor. Han yttrar sig ofta. Blicken är intensiv men smälter när han skrattar.

- För slutresultatet är det viktigt att föraren är involverad, säger Kenny och drar ena handen genom sin blonderade, taggiga lugg. Med de gulfärgade solglasögonen kunde han lika gärna vara rockstjärna.

- En del tycker säkert jag är en "pain in the ass" men jag är den som kan ha synpunkter på hur bilen fungerar.

Ute i verkstan hoppar han ner i sittbrunnen på sin i övrigt helt strippade tredjebil. Han ska köra den i Detroit om tre veckor men förberedelserna är redan i gång. Bara Kennys huvud sticker upp när han diskuterar en ny vaddering på insidan av sittbrunnen med en av teknikerna. Ingen detalj är för liten för att lämnas åt slumpen.

Kenny tycker inte att hans liv efter Japan har förändrats särskilt mycket.

- En gör de en alltid gjort, säger Kenny vars värmländska inte slipats bort det minsta av arbetsspråket engelska.

Fortfarande är det sällan han blir igenkänd när han promenerar på stan.

Kenny är så disciplinerad och fokuserad att jag inbland undrar hur karln står ut. En förklaring hittar vi på övervåningen i radhuset. I ett hörn av arbetsrummet förvarar Kenny några av drygt ett dussin gitarrer.

- Har spelat i 20-25 år. Det hjälper mig att koppla bort racingen.

Kenny drar några ackord på en halvakustisk gitarr. Fingrar dansar över strängarna. Det låter proffsigt.

Tillsammans med två andra cartförare, kanadensaren Patrick Carpentier och brasilianaren Cristiano da Matta, bildade han nyligen ett band. Meningen var att de skulle ge en första konsert i samband med ett lopp i Cleveland.

- Men vi har bara hunnit träna en gång. Det är svårt att koordinera våra almanackor. Ska det bli nån konsert så måste vi spela i hop oss, så för närvarande ligger projektet på is.

Med båda två mitt i karriären har Kenny och Anita hittills avstått från att skaffa barn.

- Egentligen är det först nu det skulle kunna fungera, säger Kenny. Man måste ha råd att betala någon som har hand om barnen när vi är ute och reser.

I en stor del av sin karriär har Kenny fått kämpa hårt för att locka sponsorer så han kunde förverkliga drömmen om att bli rallyförare. En av dem Kenny tiggde pengar av har han numera anställt som marknadsförare och presstalesman, Jan Sidemo från Volvo.

- Jag tjänar fantasisummor om man ser till de enkla förhållanden som jag kommer ifrån, erkänner Kenny. Å andra sidan är karriären kanske slut när jag är 40-42 år.

Bräck sätter in en stor del av överskottet på banken. Han är inte mycket för börsen eller andra mer riskfyllda investeringar.

- Arbetsfri inkomst har aldrig varit min melodi. Jag har inte tid att engagera mig i ekonomin. Jag vill inte ha en massa problem vid sidan om racingen.

Anita kommer nedspringande från arbetsrummet. Svärtan i faxen har tagit slut. Hon får inte in den nya rullen. Kenny reser sig med en suck. Vissa vardagssysslor kommer han inte undan.

Vann Indy 500 för två år sen

Cartställningen

Milwaukee är nästa tävling

Kenny Bräck tycker till om:

Wolfgang Hansson