VM-svenskarna - sån är formen

SPORTBLADET

Nu börjar nedräkningen inför friidrotts-VM i Edmonton.

Det är två månader kvar till det VM som ser ut att bli det bästa svenska någonsin.

Vi har aldrig haft så många medaljkandidater.

Kajsajubel efter VM-guldet i fjol.

Nu vet jag att det är lätt att gå i den vanliga fälla som heter överskattning.

Man har ju en tendens att glömma att friidrotts-VM är ett gigantiskt mästerskap, med mördande konkurrens, enorm psykisk press och den ständiga risken att någon superdopad fuskare tar hem segern utan att upptäckas.

Men trots allt:

Det har aldrig sett bättre ut än inför VM i Tommy Salos hemstad Edmonton.

76:ornas frammarsch

Det ekonomiska fiaskot vid Göteborgs-VM gjorde friidrottsförbundet bankrutt - samtidigt bröt en ny, färgstark generation svenska friidrottare fram.

Kaxiga och segervissa, målinriktade med en genuin vilja att bli bäst.

Friidrottare som Kajsa Bergqvist, Stefan Holm, Robert Kronberg och Staffan Strand - samtliga födda 1976.

Nej, jag nämnde inte Erica Johansson, mest för att hon kom fram några år tidigare och var etablerad redan då hon blev juniorvärldsmästarinna som 16-åring i Söul 1992.

Men jag känner på mig att det kan bli Ericas VM också. Hon är en av de absolut största talanger som svensk friidrott fått fram, men har ännu inte fått ut maximalt av vad hon kan.

Fyra kan ta medalj

Kajsa Bergqvist, Erica Johansson, Stefan Holm och Staffan Strand är alla fyra klara medaljkandidater i VM.

Vid inomhus-VM i Lissabon i början av mars blev det tre medaljer, guld till Kajsa Bergqvist och Stefan Holm, brons till Staffan Strand.

Det kan faktiskt bli en repris utomhus.

Kajsa Bergqvist skaffade sig ett psykologiskt övertag på sina konkurrenter i Lissabon och att bulgariskan Venelina Veneva hoppade 2,04 häromdagen skrämmer knappast Kajsa.

Det är inte i början av juni man ska hoppa högt.

Otäcka "formsvackor"

Det är i början av augusti det gäller att vara bäst, samtidigt som alla vet att en medalj innebär ett obligatoriskt dopningstest efteråt.

Det är fortfarande skrämmande många som plötsligt får oförklarliga formsvackor just under mästerskapen, av en eller annan okänd anledning.

Jag tror på rekordmånga svenska medaljer även i utomhus-VM - och det är ganska lätt att säga eftersom det räcker med två.

Tittar man tillbaka i VM-historien ser det nämligen nattsvart ut för svensk del. Sedan 1983, på 18 långa år och sju avverkade VM, har det "bara" blivit tre medaljer.

Av dem har Ludmila Engquist, som kom hit som färdig världsstjärna från Ryssland, tagit två.

Annars är Patrik Sjöbergs höjdguld i Rom det enda vi kan kalla svenskproducerat.

Men vi har inte haft den bredd vi har i dag på många, många år.

För lång säsong

Det kommer intressanta namn underifrån också, där Susanna Kallur är den senaste som klivit in i världseliten.

Hon kommer att göra sitt första senior-VM, men jag har inte så stora förhoppningar på henne, även om hon just nu har kapacitet att nå en VM-final.

Sanna kommer att ha haft en rekordlång säsong då det är dags för VM och ska även tävla i EM för juniorer i italienska Grosseto 19-22 juli.

Det känns som att det kan bli ett mästerskap för mycket.

Friidrotts-VM i Kanada känns annars rätt exotiskt.

Edmonton är ett köldhål vintertid, men har svenska sommartemperaturer.

Det låter ju också lovande för svensk del.

ERICA JOHANSSON

Här är fler som åker till Edmonton

Robert Kronberg

SUSANNA KALLUR

Här är alla tiders svenska medaljer och placeringar

STEFAN HOLM

STAFFAN STRAND

KAJSA BERGQVIST