Ralf Edström: Ni är bort- skämda

1 av 2 | Foto: LARS ROSENGREN
Den sociala gemenskapen som finns i svenska fotbollsklubbar existerar inte i europeiska storklubbar. Ralf Edström anser att det är bättre för spelare att lära sig proffslivet på en lägre nivå först. "Andreas Anderssons karriär hade säkert sett annorlunda ut om han valt en lägre nivå än Milan", skriver Edström.
SPORTBLADET

När svenska fotbollsspelare blir proffs kommer det hårda arbetsklimatet ute i Europa som en chock.

Orsaken är att svenska spelare är bortskämda.

Från tidiga år är de väl omhändertagna av klubbarna, servade och utan egentliga ekonomiska bekymmer. Tryggheten i det svenska samhället ger sällan orsak till oro.

För spelarna från det gamla Östeuropa och från alla nya länder är proffsspel däremot vägen till ett bättre liv. Bort från fattigdom, bort från en tuff miljö.

Proffskontraktet är vägen till att kunna köpa saker, att skaffa allt det som annars bara blir en dröm.

De här killarna är beredda att ta chanser. Här gäller inte i första hand ett kontrakt med en toppklubb. Här gäller ett kontrakt. Tyska division två, spel i Schweiz, Österrike, en bottenklubb i Grekland. Bara man kommer iväg.

Att man sedan får slita ont några år spelar ingen roll. Man har kommit iväg och allt är bättre än i hemlandet. Rätt som det är kan dessutom chansen till spel i en storklubb komma. Och för det är inget offer för stort.

En svensk spelare vill helst direkt komma till en storklubb och det med ett fett kontrakt och garanterad plats i startelvan.

Men söderut är det inte som hemma i Sverige. Det är inte som på Kamratgården i Göteborg, där alla är kompis med alla, där alla bryr sig och spelarfruarna är med i gemenskapen.

I proffslivet är spelaren ensam. Ledning och tränare håller distans. Inhemska spelare och spelare från Afrika och Balkan tar i extra för att sätta dit en välbetald svensk. Här är det konkurrens, både på och utanför planen.

Något myspys med familjen tillåts inte. Övernattning på hotell innan hemmamatcherna är inget ovanligt. I England kan du få bo på hotell under julen om det är match. Klubben bestämmer. Blir du skadad blir du inte tryggt undersökt av din husläkare utan av den doktor klubben skickar dig till.

Proffsklubbarna ute i Europa är inte heller kända för att ta något större socialt ansvar. Det är märkvärdigt, men de kan lägga sextio-sjuttio miljoner kronor på en spelare - men de bryr sig sällan om hur personen mår utanför fotbollsplanen.

Ur rent företagsekonomisk synpunkt är det ofta ett katastrofalt sätt att följa upp en stor investering. Tänk att satsa så mycket pengar på någon - och sedan inte se till att personen fungerar.

Svenska spelare har sedan Gunnar Nordahls dagar bra proffsrykte. Pålitliga, kommer i tid, inga egoister, lagspelare, inget krångel.

Men samtidigt är vi lite för stolta för att sälja oss för billigt, vi skall direkt till en toppklubb.

Det måste vara bättre att ge sig ut på vinst och förlust, kanske inte direkt i division tre, men till en klubb där du får spela, där du skaffar dig erfarenhet och lär dig hur proffslivet fungerar. Kanske får du åka runt till flera klubbar, men du lär dig hela tiden.

För plötslig kan erbjudandet från Barcelona eller Fiorentina komma och då vet du hur proffslivet fungerar.

Att komma direkt till en storklubb och inte få spela innebär oftast stopp i karriären, när spelaren slokörat kommer hem till Sverige igen har oftast karriären gjort halt. Andreas Anderssons karriär hade säkert sett annorlunda ut om han valt en lägre nivån än Milan.

Den svenska bortskämdheten visar sig också i landslagsspelet. När vi möter de nya nationerna, som Azerbajdzjan, Moldavien, Makedonien och Slovakien i vår kvalgrupp till VM, möter vi spelare som är beredda att offra allt.

De kan kasta sig som kamikazepiloter för att nå bollen, de tar fram det där extra. För sitt land, för att visa upp sig för proffsklubbarna. De bristande nationella resurserna ersatt av hjärtat på ett sätt vi svenskar inte är vana vid.

Mycket av den uppoffrande attityden finns hos invandrare i Sverige. Idrotten är deras chans att slå sig fram, inte bara i fotboll utan också i brottning och boxning. Framgång i idrott är moroten att ta sig fram i Sverige.

Jag hejar och tror på Sverige i alla sammanhang och det är tack vare invandrarnas inställning jag tror på svensk fotbolls framtid.

Redan nu ser man det i de yngre landslagen. Tack vara alla med invandrarbakgrund har konkurrensen om platserna ökat.

Kan vi mixa det vi svenskar är bra på med det invandrarna tillför finns ingen oro. Disciplin, taktik och kamratskap tillsammans med teknik, det kvicka steget och offerviljan.

Ralf Edström (fotbollskommentator Göteborg)

ARTIKELN HANDLAR OM