"Nu är OS en enda stor köttmarknad”

Sportbladet träffade fyra legendarer inom svensktv-sport för att göra det de kan bäst - snacka idrott

SPORTBLADET
Foto: MATTIAS CARLSSON
SPORTENS STÖRSTA - PÅ LÄKTAREN Bengt Grive, Sven Plex Pettersson, Lars-Gunnar Björklund och Bosse Hansson är fyra av Sverige största personligheter när det gäller sport i tv. I en stor intervju berättar kvartetten om livet med sporten, minnen och hur idrotten har förändrats under åren.

Högst upp i Klocktornet på Stockholms Stadion har Sportbladet samlat de fyra legendariska sportjournalisterna. Här sitter svensk idrottshistoria bokstavligen i väggarna, och denna dag i de välbekanta rösterna.

Grive - precis som under de berömda Wimbledonfinalerna är han ibland tyst flera minuter innan det kommer en kommentar, ofta följd av ett gott skratt.

Plex - vad han än pratar om så byggs dramaturgin upp som om han kommenterade Ingemars kamp mot klockan.

Bosse - med sin lite gälla röst och ofta dräpande kommentar.

Lars-Gunnar - den jovialiske och idealiske speakern som pratar mest och högst.

Fyra pensionärer, fyra pionjärer.

Alla har de varit med från Tv-sportens födelse, över 70-talets "hela Sverige stod stilla"-epok, till 90-talets massmedieexplosion och kommersialisering av idrotten.

De borde ha något att berätta, tänkte vi.

Det hade de.

Kaffe, wienerbröd och en bandspelare på bordet. En halvminut senare kommer den första historien: "Det får mig att tänka på..."

Träffas ni någonting fortfarande?

Plex: Oh, ja. I alla möjliga sammanhang.

Grive: På idrottsgalan satt vi till exempel vid samma bord. Nej, inte du, Bosse. Var tog du vägen?

Bosse: Jag satt med drottningens hovdam.

LG: Oj, oj, oj, Bosse.

Grive: Det får mig att tänka på J-O Waldner. På första Idrottsgalan hade han drottningen till bordet. Året därpå satt han bredvid Appelgren. Snacka om att flytta från slott till koja, haha.

Hur hamnade ni på Tv-sporten?

Grive: Jag var nog den första som hamnade där - 1959. Jag var på radiosporten då. Gert Engström ringde från tv och sa: "Du ska börja hos mig". Det var då Tv-sporten kom till.

LG: Jag kan berätta hur det gick till, egentligen. När Plex tog beslutet var vår chef på Radiosporten, Lennart Hyland, i Prag. Och Plex var faktiskt byxis den gången. Han sa till mig: "När du snackar med Hyland i telefon nästa gång kan du inte säga att jag gått till tv?". Det gjorde jag. Och Lennart blev glödhet förbannad.

Plex: Ja, det blev han.

Grive: Jag kom året efter Plex, 1960.

Plex: Bengt Bedrup hade väl halvbörjat på Tv-sporten när jag kom dit. Och sen var det ju Putte Kock också.

LG: Tv-sporten, ja all tv, exploderade ju då med fotbolls-VM 1958 och OS 1960. Då insåg man att det behövdes fasta redaktioner.

Grive: Det jag kommer ihåg från Bedrup och fotbolls-VM var när han frågade Nacka Skoglund efter kvartsfinalen mot Sovjet vilka han nu ville möta. "Barkaby", svarade Nacka (skratt). En konstig fråga, för alla visste att det var Tyskland.

LG: Bedrup berättade en annan grej för mig om Nacka. Han hade träffat honom bara ett par år innan han dog. Nacka hade luktat kröken, så Bedrup frågade: "Men du är väl nykterist numera?". "Aktiv nykterist", svarade Nacka.

Bosse: Jag var inhoppare på radion först, gjorde lite bandykrönikor. När sen Lars-Gunnar flyttade till Göteborg för att starta en sportredaktion där, så fick jag hans tjänst på Radiosporten. Sedan gick jag till Tv-sporten 1969, när TV2 kom till.

LG: Jag kom till Radiosporten 1958. Där tog Plex hand om mig.

Plex: Men det var hård uttagning.

LG: Jävligt hård. Vi satt 14 man på Stadion och skulle referera AIK-

Eskilstuna som test. Bakom stod Hyland och Plex och lyssnade. I pausen gick alla och fikade. Men det märkte inte jag, utan refererade hela pausen också. Jag hade lärt mig allt om vad spelarnas morsor hette och sånt. Sen blev det inte tv för mig förrän jag kom till Göteborg, med hockey-VM 1969.

Bosse: Och du drog igång Tipsextra.

LG: Ja, det gjorde jag ju. Och till den första matchen var Bosse utsänd. Vilken lördag det blev. Match efter match ställdes in i England på grund av snöoväder. Och Hansson, som skulle kommentera Wolverhampton- Sunderland, hörde inte av sig.

Bosse: Björklund tror vi hade mobiltele-foner på den tiden.

LG: Nej, men jag vet att det finns såna där kiosker som Stålmannen byter om i. Men till sist kom det bilder från en snötäckt plan och så hörde jag hur Hansson pep. Matchen skulle bli av.

LG: Vi brukade samlas med engelsmännen på fredagskvällen i den stad där matchen skulle gå, och gick genom laguppställningen, käkade middag och så blev det några pints. Och Bengt Grive var den populäraste av oss där borta; den mest sociala.

Grive: I antal pints, haha.

Idrottsstjärnorna - kom man dem närmare förr?

Grive: I dag stänger agenten grinden.

Bosse: Idrottstjärnan i dag är inte ensam som den var förr. Det är många som är beroende av hans eller hennes prestation i dag: läkare, agent, tränare, massör, sponsorer. Stjärnan blir nästan oåtkomlig, sen är den inte självständig heller den stackars individen.

LG: Där är pengarna igen. OS är en enda stor köttmarknad: "Visa upp dig där".

Det var aldrig några problem att få en intervju?

Plex: Nej, nej.

LG: Man träffade dem på flygplanen och tävlingarna. Och träningarna framför allt. Det fanns inga vakter.

Bosse: Man hade förtroende för varann.

Kom man stjärnorna för nära, så nära att man inte kunde skriva vad som helst?

LG: Det kunde nog bli lite kompisskap. Längre tillbaka var flera på förbunden journalister. Nu finns de pressetiska reglerna.

Plex: De är schysst satta. Man ska inte vara bunden åt något håll, utan fri.

Kunde du kritisera Stenmark hur som helst, Plex?

Plex: Jag är ingen genomtuff person som till varje pris måste uttrycka min innersta tanke, utan då höll jag hellre inne med den.

Vad säger ni om dagens sportjournalistik kontra gårdagens?

Grive: Det var bättre förr, haha.

Bosse: Vi har den här snuttifikationen numera. Det ska vara så kortfattat. Man skild-rade mer förr.

LG: Det blev pratminusjournalistik i och med att tv slog igenom. Då kunde man inte skriva referat längre.

Bosse: Man trodde i varje fall att det inte gick.

Grive: Jag tror det är ointressant att läsa referat när man redan sett det på tv. Man vill ha något nytt. Analyser gillar man ju alltid.

LG: Generellt ska man inte döma tidningarna. Det är ett större utbud, man måste krafsa in fler grejor och man behöver fler människor som inte är kvalificerade.

Vad säger ni om ert eget kändiskap?

Grive: Det kommer sig nog mycket av att det bara fanns en kanal på den tiden.

Bosse: Vi var oerhört dominerande. Minst var fjärde svensk tittade på Sportspegeln och Tipsextra. Det är först nu, sedan jag slutat och träffat mer "vanligt" folk, som jag upptäckt att vi blev en sorts familjemedlemmar.

Grive: Det var vi och vädergubbarna. Fördelen var att när man gick på krogen fick man alltid fönsterplats (skratt).

Bosse: När Arne (Hegerfors) och jag började på tv fick vi skäll för att vi snackade för mycket och snabbt. På den tiden lyssnade man mycket på Grive och Putte Kock, som inte sa så mycket. Men då sa Arne till mig: "Folk kommer att acceptera oss och vi blir ruggigt folkkära av det här". Och så blev det. Folk kommer fram och säger: "Var tog ni -vägen. Du och Arne måste komma tillbaka".

Plex: Jag tyckte Bengt var ett föredöme när det gällde att kommentera tennis. Han pratade inte på sig. Som när du var tyst i åtta minuter under en Wimbledonfinal och en lyssnare ringde och frågade: "Den där Bengt Grive. Har han åkt hem eller?"

LG: Så var han ute och pissade, haha. Det var fördelen med Bengts stil. Vi andra fick sitta där med sprängfyllda blåsor.

Om vi skulle kört en frågesport om sport här och nu. Vem skulle vunnit?

Plex: Jag hade nog satt en tolvschilling på Bengt.

Bosse och LG: Ja, det är nog Bengt.

Grive: Jag är ju äldst och har ett någorlunda komihåg fortfarande.

LG: Du har mest att glömma bort också.

Grive: Tänk att bli journalist nu och behöva lära sig 100 års sporthistoria. När jag började var det bara tio år.

Att bevaka OS - är det som en repmånad, där alla grabbarna träffas igen?

Bosse: Åh nej, det är mer som den värsta militära manöver.

Plex: Man arbetar dygnet runt.

Bosse: Vi går in i en tunnel.

LG: Vi hade inte tid att umgås, trots att vi nästan satt i varandras knä på pressläktaren.

Men har det inte blivit mer jobb på senare OS?

LG: Det är andra arbetsförhållanden nu. Du måste vara ute i så god tid för att komma genom alla säkerhetskontroller.

Plex: Vi åkte fem stycken från tv-sporten till Rom 1960. Till Salt Lake City skickar de 50. Där har du skillnaden.

Vilket är det roligaste OS ni varit på?

LG: För mig är det Rom 1960. Att få vara med där som 23-åring. Det var himmelriket. Allting var så tillgängligt. Jag lämnade bara mitt olympiapass när jag gick in i olympiabyn... och fick Birger Buhres när jag gick ut, haha. Det var inte så noga då.

Grive: Det blir nog Grenoble 1968 för mig, för det var mycket god mat och goda viner där.

Hansson: Pressrestaurangen där var fullständigt enastående. Mat är ju fransmännens enda riktigt goda gren.

Plex: Jag säger Lake Placid 1980 med Stenmarks båda guld. Och Lillehammer som är de tjusigaste vinterspelen jag varit på.

Hansson: Jag är inne på Plex linje. Och för mig blir det Tomas Gustafsons båda guld i Calgary. Men min favoritort bland olympiastäderna är Innsbruck. Jag tycker det är paradiset, som det ligger.

Till sist: med tanke på allt ni fått uppleva - ni måste ha levt er dröm?

Bosse: När jag var ung kände man inte till tv. Radion fanns, men att jag skulle komma med Jerring och Hyland kunde jag inte drömma om. Journalist, däremot, bestämde jag mig för tidigt.

Plex: Jag bestämde mig när jag var tio år gammal och lyssnade på vinter-OS 1936 från Garmisch.

LG: Ja, tänk att få varit med om en yrkes-karriär som omfattar så många "moments". Man har fått resa och sett de största idrottstävlingarna som finns på jorden. Och man får betalt för det. Enastående. Och få träffa alla de människor som en stor del av svenska folket talar om.

Vi är många som också talat om de här herrarna genom åren. Nu har vi också fått tala m e d dem.

- Vi kunde snackat i ett par timmar till, säger Bosse när vi går ner genom Klocktornet.

- Ja, det här måste vi göra om, säger Lars-Gunnar.

Hoppas man får vara med då också.

Bengt Grive

Bengt Grive

Sven Plex Pettersson

Sven Plex Pettersson.

Bo Hansson

Bo Hansson.

Lars-Gunnar Björklund

Lars-Gunnar Björklund.

Bengt Grive och Sven Plex Petersson kommer först. De har samåkt från sitt Lidingö. Lars-Gunnar Björklund rullar in i bil direkt från Kungliga tennishallen och tisdagens obligatoriska raggmunk (jo, han spelar tennis först). Bosse Hansson kommer i OS-toppluva med "Sweden"-tryck. - Grenoble -68? gissar Lars-Gunnar när han får syn på Bosse. - Nej, Calgary -88, svarar Bosse. Sportbladets Johan Flinck träffade en legendarisk kommentatorkvartett för att göra det de är bäst på - att snacka sport.

Johan Flinck

ARTIKELN HANDLAR OM