Cykelsporten börjar allt mer likna en jättelik knarkhärva

SPORTBLADET

Nyheten slår ner som en bomb i den italienska idrottsvärlden.

Så borde förstås krönikan börja.

Men egentligen är nog ingen särskilt förvånad.

Stefano Garzelli som leder det nyss påbörjade Giro d"Italia, är dopad. Ett prov som togs i måndags visar att han använt ett förbjudet urindrivande preparat som heter Probenecid.

Den här typen av medicin brukar cyklister ta för att dölja andra dopningspreparat. Man blir helt enkelt så kissnödig att läkemedelsspåren snabbt försvinner ur kroppen.

På tisdag ska Garzelli ta ett mottest som slutgiltigt ska avgöra hans öde.

Till dess trampar han vidare. Hans stall Mapei, som är ett av de största i Girot, sluter upp kring sin guldklimp. Stefano Garzelli är en känd cyklist.

Han vann Girot för två år sedan.

Teamledaren Alvaro Crespi sade under en presskonferens i går att han hade noterat att hela laget var ovanligt kissnödigt under måndagens etapp i Belgien. Ja, han sade till och med att han själv, som i normala fall bara kissar två gånger om dagen, var tvungen att be idrottsdirektören stanna bilen.

Crespi sår alltså misstanken att Mapei utsatts för någon form av sabotage.

Friades för samma medel

Vad skulle Garzelli ha för anledning att dopa sig? Eftersom han har "la maglia rosa" (den rosa ledartröjan) blir han automatiskt testad efter etapperna. Han vore en idiot, menar Crespi, om han dopade sig under dessa omständigheter.

Tyvärr är det rätt svårt att tro på tesen att illasinnade marodörer smyger runt kring stallens hotell och häller dopingpreparat i deras morgonkaffe.

Det verkar troligare att Garzelli visste att Pedro Delgado som vann Girot 1988, faktiskt också åkte dit på Probenecid, men "friades" eftersom läkemedlet visserligen var förbjudet av den internationella olympiska kommittén men inte av internationella cykelunionen.

Stefano Garzellis problem med den idrottsliga rättvisan är långt ifrån det enda hotet mot årets Giro, världens näst hårdaste cykeltävling efter Tour de France. Han är heller inte den enda som åkt på positiva dopningstest, trots att hittills bara sex tävlingsdagar är avklarade. Och samtidigt som cyklisterna forsar fram över Italien med sina oftast drygt 20 mil långa dagsetapper, pågår förhören i en rättslig utredning om dopning i Brescia.

Två cyklister gripna

Två cyklisterna i stallet Panaria har nyss gripits, misstänkta för att ha fungerat som mellanled mellan elitcyklister och två dopinggrossister som greps i Italien i september. Utredningen är rena rama krutdurken enligt välunderrättade källor. Den lär kunna ogiltigförklara förra årets Giro och kastar en lång mörk skugga över det som just nu pågår.

Det är alltså på sitt sätt en ganska logisk reaktion att den italienska konsumentorganisationen Codacons i går bad en åklagare ingripa och stoppa tävlingen som de anser är skadligt för ungdomar som vill ägna sig åt cykel och därtill en skam för Italien. Till syvende och sist börjar cykelsporten alltmer likna en jättelik knarkhärva och så har det varit de senaste fyra åren.

Alla förlåter Pantani - ändå

Men trots några moraliserande kommentarer från italienska politiker och andra yrkestyckare, var gårdagens etapp mellan Cuneo i Piemonte och den fina lilla badorten Varazze på italienska rivieran precis lika kantad av cykelentusiaster som vanligt. Cykelcirkusens fans har för länge sedan givit upp illusionerna om att deras favoritsport är ren och pur. Det här är en gren där dopning alltid har funnits och många cyklister har erkänt att det är så.

I den mån intresset för cykel har sjunkit i Italien, beror det nog snarare på kannibalistiska tendenser från fotbollen - som tar tid och plats från alla andra sporter i de italienska massmedierna - än på dopning. De italienska fansen har aldrig dömt Marco Pantani för hans dopningsproblem.

Han är en av de få cykelstjärnor på senare år som haft tillräckligt med personlighet och karisma för att stjäla lite uppmärksamhet från "il calcio". Det är det många som högaktar honom för.

"Dopningspreparat tar man för att ha en chans i tävlingen. Jag vet inte om det finns någon i gruppen som inte är dopad". Orden är ett utdrag ur ett förhör med en av de cyklister som är indragna i den rättsliga utredningen jag skrev om nyss. Sättet han säger det på är avslöjande. Han säger inte "jag vet inte om det finns någon i gruppen som är dopad". Han utgår nämligen ifrån att alla är det.

ARTIKELN HANDLAR OM