Dessa förbannat gröna gräsmattor!

SPORTBLADET

Det är lustigt hur man aldrig blir riktigt nöjd. För några veckor sedan ständigt jubel över att arenorna under fotbolls-vm var härligt befriade från löparbanor och stybb. Bara saftigt gräs och sedan täta härliga stämningsskapande läktare endast något Collina-steg bortom sidlinjerna.

Detta hjälpte sannerligen till för att skapa explosiv sport-tv även när giganterna föll bort.

Men när jag nu med viss desperation i blick söker motmedel mot VM-abstinensen är det just gräsmattor jag förbannar. Eller åtminstone följderna av att det knappast går att undvika att en sådan är centralpunkt i en genomsnittlig idrottsarena. För när det handlar om friidrott och speedway, två ibland lysande motmedel mot VM-baksmälla i tv-soffan, är 7000 kvadrat gräs plötsligt en rejäl distraktion. Eventuella kastare bland Sportbladets läsare får ursäkta.

Det är inga som helst problem i dramatiska ögonblick. Som när Tony Rickardsson i helgen vände tvivel till ännu ett lysande exempel på varför speedwaysporten klättrar och klättrar i diverse hippa rankingar.

Den gigantiska gräsytan i bildens mitt stör heller inte om Haile Gebrsellasie presterar mellantider som skvallrar om att etiopiern är på väg mot 12 minuter blankt på 5000.

Men så kommer mellanheaten, i såväl friidrott som speedway. Då hjälper inte gräsmattan precis till när hårt arbetande tv-kommentatorer försöker skapa stämning trots halvfulla läktare, blygrått dis och anonyma fluglortar till tävlande i borte mest avlägsna kurvan.

Men var bara lugn; spalten sitter inte i nån schaktmaskin och gasar i riktning mot apparaten. Det spalten vill komma till är snarare:

Med den här beständiga utgångspunkten har det gjorts förvånansvärt lite för att göra de här sporterna mer tv-mässiga. Framförallt syndas det med friidrotten.

Nej, jag vill inte ha en ansträngt shakande Clabbe af Geijerstam på innerplan. Definitivt heller inte några regeljippon som inskränker på denna Gudarnas egen idrott.

Men jag vill ha mer anpassning till villkoren, såväl från friidrottens som tv-folkets sida: Mer av tidsmässig tajtning, max 90 minuter bör en bra tv-gala vara. Kan man verkligen inte göra mer med grafiken? Ha fler bakgrundsreportage. Roligare kameravinklar. Besöka de tävlande i omklädningsrummet. Och varför kan man inte år 2002 se till så att rekordhopp i höjd INTE störs av eftersläntrande långlufsare. Obegripligt.

För att bara snudda vid problematiken med några exempel.

Speedway känns nästan lika uråldrigt i sitt upplägg med heat-för-heat-för-heat-för-heat tills korna går hem. Men här har det hittills räckt långt för tv-mässigheten att man låtit kamerorna komma lika nära som i just friidrottens tävlingsögonblick. Detta är åtminstone tillräckligt så länge Tony & co dominerar.

Lyckligtvis presenteras nu de stora tävlingarna i friidrott och speedway av så kompetent tv-folk att det blir hyfsad sport-tv trots de eviga svackorna och pauserna. TV4:s expert A Lennart Julin är så skicklig med fakta, humor och tajming att han skulle göra bra tv av DM i Medelpad. Friidrott innehåller fler dimensioner än världsrekorden, det vet Julin och han kan förmedla det. Samma kanals Johan Edlund är lyckligts här betydligt bättre skickad än under VM i fotboll, där han var tunnare än en saudisk mittback.

Med tanke på att de var utelämnade till en ibland rätt mysko produktion var Julin och Edlund klart begåvade under Golden League-premiären.

SVT:s speedwayteam Johan Ejeborg, Erik Stenlund och Jan Svanlund fick något slags genombrott under förra säsongens Grand Prix. Alla som tittade då fångades nog av deras sätt att traska rakt in i det inre av en tidigare ganska nischad sport. Trion försöker i år förnya sitt grepp. Det ska de givetvis hedras för. Men den här spalten är ganska tveksam till om Erik Stenlund verkligen bör göra sina expertkommentarer promenerande som nån pompös guru i en BBC-dokumentär, som sist från Stadion. Det fanns en viss genansfaktor i det momentet. Lasse Anrell äter såna grepp till frukost. Tänk på det om inte annat.

Men på det stora hela får vi notoriska tv-missbrukare ändå vara relativt nöjda. Med stark friidrott och speedway i rutan tycks det som att det faktiskt finns ett vettigt tv-liv även efter fotbolls-VM. Detta kändes tveksamt för bara en vecka sedan.

Bäst

Sämst