Sportbladets Mats Wennerholm

Succén i Karlstad ger EM-guld i München

SPORTBLADET

KARLSTAD

Christian Olssons uppvisning i Karlstad pekar spikrakt mot ett EM-guld i München.

Hur långt än Jonathan Edwards kommer att hoppa där, tror jag Olsson hoppar längre.

Det är som om något lossnade efter segern i Monaco, då han äntligen fick spöa britten för första gången den här säsongen.

Christian Olsson är ett fenomen och som 22-åring ligger han nästan en meter före värste konkurrenten Jonathan Edwards i utveckling.

Edwards hoppade 16.74 som bäst som 22-åring och fick vänta ytterligare sex år innan han passerade arton meter.

Det tror jag Christian Olsson gör redan innan den här säsongen är över.

Visserligen finns det förklaringar till Jonathan Edwards sena blomning. Han hade problem med både motivationen, träningen och tekniken.

En magisk formel

Han hittade plötsligt en magisk formel, en kombination av fart, rätt träning och teknik som gjorde att han plötsligt flög 18.29 i VM-finalen i Göteborg 1995.

Men sedan dess har hans resultatnivå sakta dalat.

Christian Olsson har väckt liv i britten igen, som närmat sig sina gamla resultat de senaste två säsongerna.

Men jag tror inte ens det räcker i München.

Christian Olsson är en supertalang i klass med Patrik Sjöberg.

Och medan alla letar förklaringar till det senaste svenska friidrottsundret utan att hitta några gemensamma nämnare, finns i alla fall något som förenar Christian Olsson och Patrik.

Båda är sprungna ur samma skola och samma tränarnamn:

Viljo Nousiainen.

Den kontroversielle och oerhört kunnige Viljo var ett geni i att se talang.

Hade öga för talang

Han kunde gå på gatorna i Göteborg, se ett gäng ungdomar, peka på en av dem och säga:

- Den där kan bli en bra höjdhoppare.

Eller:

- Den där kan bli bra i tresteg.

Bara genom att titta på kroppskonstitutionen, hur de var byggda.

Han upptäckte Patrik Sjöberg och gjorde honom till världsstjärna.

Och han upptäckte Christian Olsson.

Nu dog Viljo tragiskt i förtid och hann aldrig vara med om Christians kliv mot stjärnorna.

Men han ler säkert i sin himmel, eller vad han nu befinner sig.

Och som tur var delade han med sig av sin kunskap till Yannick Tregaro, som tog över träningen när Viljo försvann.

I dag är Yannick en av Sveriges yngsta elittränare.

Han är bara 24.

Det finns alltså en rimlig förklaring till att just Christian blivit bra.

Njut av stunden

Tidigt upptäckt talang och målmedveten träning.

Men det finns ingen koppling till att Kajsa Bergqvist blivit en världshoppare i höjd, eller Carolina Klüft blommat ut till en av världens bästa sjukampare i stort sett samtidigt.

Alla har naturligtvis duktiga tränare, men att de höjt sig nästan samtidigt beror bara på en lycklig slump.

Man behöver heller inte leta förklaringar till allt. Det är bara att njuta av stunden.

Det räcker gott.