”Rit-Ola” får klart godkänt – men mysfaktorn sjönk

Lars Nylin: Måndagskvällarna inte längre som hemma hos Mats-Thomas

SPORTBLADET

Med åren har Fotbollskväll alltmer blivit till Mats-Thomas intima mysshow.

Därför var gårdagens nypremiär med Ola Andersson som ersättare för den sjukskrivne Thomas Wernerson lite som ett nytt program. Hur det gick?

Jovisst, med beröm godkänt. Men inte var det som måndagskvällarna hemma hos Mats-Thomas.

Det är något säreget med duon Mats Nyström/Thomas Wernerson. Var för sig kan

den ene (Nyström) vara loj på gränsen till sävlig. Medan den andre (Wernersson) mest låter som en pösande politiker då han levererar patentsvar om hur svensk toppfotboll bör bedrivas.

Men tillsammans iFotbollskväll har dom hittat ett tonläge och en tajming i sitt förment improviserade tjäbbel som gör att programmet i princip skulle hålla även utan matchsekvenser.

Det är naturligtvis omöjligt för ersättaren Ola Andersson , lånet från Canal+ som gjorde succé vid VM , att med den utgångspunkten fullt ut fylla Wernersons kostym.

Andersson har helt enkelt inte de bitskt spjuverögda one-liners som Wernersson blivit så skicklig på att servera till en törstande Nyström. De som passar så utmärkt när massor av tendenser ska recenseras på kort tid.

Hade Andersson velat matcha Wernerson-skolan redan första kvällen skulle han naturligtvis påstått att Stefan Lundin är på väg bort från Blåvitts bås.

Där hade Andersson öppet mål. Ett uttalande som dessutom varit extra intressant med tanke på Wernersons tidigare karriär.

Men vid närmare eftertanke: det vore naturligtvis idiotiskt av Andersson att ens försöka att leka Thomas.

För Ola Andersson har andra styrkor som gör att hans vikariat redan känns lugnt. Han är seriös på ett lättsamt ”kisigt” sätt, hans tyckande låter sällan insnöat. Anderssons spelanalyser är också betydligt bättre underbyggda än Wernerssons.

Ola och redaktionen får bara passa sig så att det inte blir FÖR mycket av den varan. Det var nog bra att den elektroniska taktiktavlan var trasig i går, Andersson blir lätt farlig när han får en digital tuschpenna i näven.

Dessutom: Ola Andersson är lika lång som Mats Nyström. Sånt är bra för den omhuldade tv-mässigheten.

Det blir nog bra det här också i väntan på att ”the real thing” tillfrisknat.

”Fredrik Ljungberg – It‚s all about balls ”skriver Canal + på framsidan till sin färska medlemstidning.

Kaxigt så det svartnar för ögonen. Lite trist bara att den nyopererade ”Freddie” väl knappast visar sina kulor i rutan i höst. Roligare för kanalen – och för oss som svartjobbar för att ha råd med den – är att man nu säkrat nya avtal för att få sända Allsvenskan,

Elitserien, Premier League, Serie A och NHL.

SVT:s Rapport morgon kallar envist reporter Staffan Lindeborg för ”Expertkommentator” när denne gör arla rapporter från sim-EM. Lindeborg är säkert kvalificerad för att kallas ”expert”. Men vad säger man om han får en initierad bisittare? Bonus-expertkommentator?

Spalten har känt sig smart som ständigt hyllat Eurosports cykel-sändningar.

Det finns något väldesignat coolt över cykelsporten trots dess sjuka baksidor. Dessutom är det rätt så riskfritt att vara positiv. Ingen lär säga emot. Jag menar: vem orkar sitta igenom timme efter timme av Tour de France utan att vara ett cykel-freak? Men tji fick spalten. Mot slutet av ”Touren” har det börjat droppa in mail som ifrågasätter de eviga jubelkörerna. Giftigast är Peter som mailar:

”Jag stirrar klentroget på Eurosport och försöker alltmer förvirrat förstå din vurm för ett gäng elitmotionärer som cyklar omkring i ett trivsamt franskt landskap, dricker lite saft, langar en bulle, småpratar och retas ibland med något litet ryck – som oftast inte vara särskilt allvarligt menat. Sedan blir det värsta tokåkningen på upploppet – ungefär som sista målet vinner. Är det kul?”.

Peter har givetvis fel.

Tour de France VAR lysande sport-tv trots Lance Armstrongs överlägsenhet. Men beskrivningen är så kul att den citeras i alla fall.

Nedräkningen har börjat. Strax blir det friidrotts-EM. Det var länge sedan ett friidrotts-mästerskap kändes så attraktivt. Dessutom är det aldrig fel med en rejäl dos Jacob Hård. Mer friidrott: missa inte dokumentären om hyperegot Maurice Greene i kväll (SVT2 klockan 20.00).