Emma Igelström efter EM-guldet:

Tårarna kom redan i bassängen

SPORTBLADET

BERLIN

Hon har fått kämpa hårdare än de flesta.

Mot alla tvivlare.

Och mot sina egna problem.

I går tog Emma Igelström EM-guld - och grät tårar av glädje.

- Det här har jag drömt om sen jag var sju år. Tårar kom redan i bassängen när jag förstod att det var klart, säger hon.

Emma Igelström.

Leendet på läpparna är stort.

Guldmedaljen blänker om halsen.

För Emma Igelström har en gigantisk sten fallit från axlarna.

Hon har bevisat att hon är bäst i världen.

- Nu känner jag bara sån oerhörd glädje. Det här slår allt annat jag varit med om, och nu kommer jag gå med ett leende på läpparna hela kvällen, säger Emma efter loppet.

Motgångar på rad

Annat var det för ett år sedan.

Då, efter VM i Moskva, kom motgångarna en efter en.

Samtidigt som förhållandet med pojkvännen tog slut gick hennes mormor bort.

Dessutom fick hon körtelfeber och kunde inte alls få simningen att stämma.

Tvivlarna började spekulera om hon någonsin skulle kunna bli någon stor simmerska.

I går fick 22-åringen från Karlshamn sin revansch.

Med ett EM-guld på 100 meter bröstsim.

- Det känns så oerhört skönt att få bevisa att jag hör hemma i toppen. Jag hade en väldigt tung period förra sommaren, allt negativt hände samtidigt, och då var jag väldigt nedstämd, berättar Emma.

- Men jag tror att det har gjort mig starkare psykiskt, säger hon.

Guldet var hennes första medalj på ett stort mästerskap på lång bana.

Därmed har hon nu klarat av att ta steget till att dominera även i 50-metersbassängen.

- Det var många som tvivlade på att jag skulle klara det, och då börjar man ju också tvivla lite själv. Så jag vågade inte tro på seger nu heller, säger Emma.

Pressen har ökat

Hennes europarekord för tre veckor sedan har gjort att pressen på henne ökat.

Både utifrån och från henne själv.

- Jag var jättenervös. Jag visste att jag hade sju tjejer som ville slå mig, och som kanske kunde göra det. Sen när jag kom i mål vågade jag inte ens jubla. På kortbane-EM blev jag diskad efter att ha vunnit och slagit europarekord, berättar Emma.

Men när tiderna bekräftades på resultattavlan brast det för henne.

Tårarna bara rann

- Tårarna bara rann redan i bassängen. Och att sedan stå där högst uppe på pallen och veta att jag är bäst var mäktigt.

Säger hon och tillägger:

- Men jag har svårt att förstå hur stort det är. En reporter från USA ville prata med mig och visste precis vem jag var. Det känns konstigt - jag är ju bara lilla Emma, säger hon med ett leende.

Henning Johannesson