”Är bra tv-intervjuer med svenska spelare omöjliga?”

SPORTBLADET

Seriepremiären för Premier League innebär inte bara att fotbollsvintern sparkat igång mitt i den svenska Sahara-hettan. Det medför samtidigt att ett - tycks det - evigt faktum blir ännu tydligare: varför går det att göra bra tv-intervjuer med utländska spelare medan det tycks omöjligt att göra detta med svenska?

Ni vet hur det brukar bli. Spelar ingen roll om det är i "Fotbollskväll", "Fyransporten", Canal + eller Com hem: intervjuerna med svenska fotbollsspelare blir i bästa fall slarvigt pliktskyldiga. Oftast är de lika substanslösa som de i ZTV:s barndom. Och då talar vi lågvatten utan behov av Tretorn på fötterna.

Allra värst

Allra värst är de snabba pausintervjuerna framför en vägg med reklamloggor. Det spelar ingen roll att Sportbladets vackra dito brukar skymta bakom den svettige liraren - av ren genans brukar jag ändå utnyttja zappkontrollen.

Men inte heller de förmodat seriösare intervjuerna av typ "i-gröngräset-på-Kamratgården-dagen-efter-hattricket" är mer än snäppet bättre.

Vi bjuds på viss substans

Ska det behöva vara så här? Nej, tänker jag efter varje Premier League-start. Eller Serie A. Eller La Liga.

Inte så att spelarna där framstår som om de aspirerar på Booker-pris eller Nobel-galor. Men vi tittare bjuds i alla fall på en viss substans. Inte ens paussnacken är ute i Europa fullt så magra som de här hemma.

Så vad är då problemet: Är svenska spelare dummare? Knappast. Är exempelvis engelska spelare mer medievana? Möjligen. Lägger svenska reportrar mindre vikt vid intervjudelen? Med största sannolikhet ja.

Om jag har rätt på den sista punkten är det bara att kräva ett hårdare arbete. Har jag däremot fel på något av de föreslagna svaren borde produktionsteamen bakom de ovannämnda fotbollsblocken tänka till. Varför då inte använda motsvarande sändningstid till ännu fler vettiga analyser från Ola Andersson, Thomas Wernersson eller Jens Fjällström? Varför inte ett kort internationellt reportage i "Fotbollskväll" i stället för dumsnacket via länk från Malmö Stadion med en talträngd Niklas Skoog? Varför inte inköpta intervjuer rentav?

Men högst på önskelistan finns ändå fortfarande bra genomarbetade svenska intervjuer med fotbollsspelare som kan prata, av journalister som orkar jobba hela vägen. Kristina Kappelin, Albert Svanberg, Jens Lind, Patrick Ekwall, Björn Andersson. Alla har de visat att svenska fotbollsspelare faktiskt kan ha något vettigt att säga. Alla är inte som Stefan Schwarz, även om det tycks så varje gång en fotbollsspelare får på sig ett par hörlurar i rutan.

Den som levt i villfarelsen att svenska pingislirare är fredliga bohemer bör inte missa den nya videon med amerikanska gruppen "P.O.D". Titeln är "Boom" och inte sedan Kjell Johanssons "hammare" har svenska bordtennisspelare varit så stenhårda som där.

I förväg ryktades det att sändningarna från damgolfens "Compaq Open" skulle bli ett litet datagrafiskt underverk. Det var nu en överdrift. Men fyran gick definitivt genom tävlingen på par, trots att klabbet ibland doftade turistbroschyr från Helsingborgs kommun.

Fick radiosportens Christer Jonasson solsting i lördags, eller aspirerar HAN på Bookerpris och Nobel-galor? Dikter i en sportsändning, det har vi väl inte hört sedan Tommy Svenssons storhetstid?

Lars Nylin

ARTIKELN HANDLAR OM