Så tog kung fotboll över

SPORTBLADET

Den 15 november 1989 spelar Malmö FF avgörande SM-final mot Norrköping på Malmö Stadion. Samtidigt, 200 meter därifrån, tar Malmö IF emot Tyringe IF i serielunken i division ett södra.

Hockeymatchen drar 5 652 åskådare, SM-finalen i fotboll 5 598.

Ett halvår tidigare har hockey-VM avgjorts i den nyinvigda Globen med sina 39 bekväma företagsloger. Sovjetunionen med den berömda superfemman vinner guld. Sverige tar silver.

Våren 1990 slår Djurgården Färjestad i SM-final i ett utsålt Globen.

I Djurgården heter profilerna Rolf Ridderwall, Håkan Södergren och Mats Sundin. I Färjestad spelar Håkan Loob, Thomas Rundqvist och Bengt-Åke Gustavsson.

Nykomlingen Frölunda har fantastiska 11 175 i snitt.

Hockeyn är folkkär, het, inne... störst – överallt, i storstäderna och ute i landet.

Tolv år senare har fotbollen mer än fördubblat sitt publiksnitt. Hockeyn har tappat en tiondel i snitt.

I en serie artiklar kommer Sportbladet belysa maktskiftet i svensk arenaidrott.

År 2002 regerar kung Fotboll.

Foto: MAGNUS SANDBERG
Över 13 000 personer kom till Stockholms Stadion 1 september när Djurgården mötte Landskrona i en vanlig allsvensk match. För några år sedan hade hade en sådan publiksiffra bara varit en våt dröm. Nu är fotbollsvardagen en fest i Stockholm.

Mot slutet av 80-talet var hockeyn största sporten i Sverige.

Det är den fortfarande – i några få städer.

– Ja, där vi inte har någon konkurrens från fotbollen, säger Rickard Fagerlund.

I storstäderna – i synnerhet Stockholm – har fotbollen tagit över.

Hela Hockeysverige håller med Håkan Loob:

– Hockeyn i storstan måste vara mäktig. Annars kommer landsbygden att dras med, säger spelarlegendaren och sportchefen i Färjestad.

I Loobs Färjestad är hockeyn hetare än någonsin. Liksom i Jönköping och Linköping.

Men i Göteborg och Malmö har fotbollen blåst om hockeyn, som står stilla.

Och i Stockholm är fotbollen större än någonsin samtidigt som hockeyn är i kris.

– Blir det bara småstäder som spelar hockey – då är det ett problem för hela landet, säger Ingvar ”Putte” Carlsson, som 1999 bytte från att varit sportchef i Djurgården Hockey till motsvarande post i fotbollssektionen.

Spolar undersökning

Publiken har valt fotbollen.

– Fotbollen har varit oerhört skicklig på att få fansen att ställa upp. Man har inte skrämt iväg dem, utan dragit dem till sig, säger förre hockeybasen Rickard Fagerlund.

För en dryg månad sedan presenterade Hockeyligan en Gallup-undersökning som visade att svenska folket är mer intresserade av ishockey än fotboll.

En undersökning fotbollshövdingen Lars-Åke Lagrell inte ger mycket för:

– Sanningens ögonblick och den enda mätningen som är intressant hur högt publiksnittet är. Alla andra sätt att räkna är nonsens.

Många menar att det är media som styr: media speglar inte verkligheten, utan skapar den.

– Ni speglar verkligheten. Det finns bara ett sätt att höja intresset: öka publiktillströmningen. Det öppnar marknadskrafterna och det skrivs mer, vilket ger ännu mer publik och så vidare, säger Lars-Åke Lagrell.

Det var 1991 som han och de andra styrande inom fotbollen satte sig ner och började diskutera hur man skulle vända trenden.

Sneglade ni då mycket på hur hockeyn gjort?

– Nej, det var för många hos oss som hade blickat på hockeyn, som när vi införde slutspel. Min uppfattning om slutspel är att det är för lite risk i vågskålen. När du inte riskerar nånting tappar du intresset och nerven, säger fotbollsbasen.

Alltid fest i Karlstad

Men slutspelet står sig starkt i hockey-Sverige.

Då snackas det mer om de 50 omgångar som infördes säsongen 1996/97, då publiksnittet sjönk med tio procent.

– 50 omgångar är för mycket rent sportsligt. I stället skulle man spela 44 omgångar och ta bort en derbysväng, säger nye hockeyordföranden Kjell Nilsson.

I Karlstad är inte 50 omgångar för mycket:

– Absolut inte. Här är det ingen transportsträcka. Det är fest varje gång, säger Håkan Loob.

Loob menar i stället att hockeyns 1-3-1-system varit förödande för hockeyn.

– Det var det värsta som kunde hända hockeyn. Jag var själv med och spelade då. Det handlade bara om att göra så få misstag som möjligt. De flesta spelade inbundet.

Landslagen är en annan förklaring till de senaste tolv årens trend. I hockeyn är vi bortskämda med VM-guld. Sedan 1998 har inte Tre Kronor varit i en stor final. Samtidigt har fotbollslandslaget tagit sig till både EM och VM.

Båda sporterna blir av med sina profiler till proffslivet på ett tidigt stadie numera, men i fotbollen kan vi följa dem ute i Europa varje kväll via den intensiva tv-bevakningen och, framför allt, de kommer hem till landskamperna.

– Vi kan ta på Ljungberg och Zlatan. Men vi kan inte ta på Sundin och Foppa. Jo, vart fjärde år, men då floppar de – vilka signaler ger de för branschen hockey, undrar Håkan Loob retoriskt.

Ishockey vs fotboll

Johan Flinck