”En kick att inte vara favorit”

I år är damernas elitserie i volleyboll jämnare än på flera år

SPORTBLADET

Åsa Gustavsson spelade volleyboll i USA under fyra års tid.

Men saknade den svenska lagandan.

Just laganda hoppas landslagsspikern ska leda Örebro till SM-guld.

– Det är en kick att inte vara favoriter, säger hon.

Foto: Christer Pöhner
Åsa Gustavsson är storstjärnan i Örebro som tycker det är skönt att slippa guldpressen och slå underifrån i år. "Vi tar en match i taget", säger hon.

Elitserien i volleyboll är jämnare än på flera år. Tyvärr har den tappat något i klass då många duktiga spelare lagt av under de senaste åren och få unga spelare etablerat sig. Men en tjej som utvecklats till toppspelare under samma tid är spikern Åsa Gustavsson.

Hon ingår, tillsammans med Karin Magnusson och Sofia Molin, i Örebros starka anfallsstomme. Förra säsongen var lagets mål SM-guld men de förlorade den avgörande semifinalen mot Elverket. Katrineholm tog hem titeln. I år sätter Örebro bara upp delmål.

– Vår målsättning är att ta en match i taget. Inte som förra året då det enda vi fokuserade på var SM-guld. Det är en kick att inte vara favoriter. Vi har ett jämnt lag utan stora stjärnor så därför delar vi på ansvaret, säger Gustavsson blygsamt.

Med i landslaget

Fast en stjärna måste man väl kalla någon som är med i startsexan i landslaget.

– Åsa är en oerhört intressant spelare som blivit väldigt inspirerad av landslagsspelet och av att ha fått hävda sig internationellt. Jag trodde nog framförallt att hon skulle vara stark anfallsmässigt, men hon visade sig vara en klippa i servemottagningen och imponerade stort, säger förbundskaptenen Jeanette Jonsson.

När Gustavsson var 20 år åkte hon till USA för att studera och spela volleyboll. Det blev fyra och ett halvt år sammanlagt – först på Jamestown Community College och sen på University of North Carolina. Skillnaden från Sverige var stor. På gott och ont.

Egen blåsorkester

På UNC var allt väldigt professionellt – laget hade egen blåsorkester, publikhetsare, tävlingar i pausen och nationalsång inför varje match. Varje säsong fick tjejerna helt ny utrustning med till exempel sju par skor. Tvättningen sköttes av klubben och de hade egna massörer, läkare och toppmoderna träningscentra.

– Jag utvecklades som person men allt var ju inte positivt. Jag var van vid den svenska lagkänslan men där var allt individuellt och det fanns tjejer som drogade i laget. Men jag var envis och ville läsa färdigt min utbildning till idrottslärare.

– Nu när jag ser tillbaka så lärde jag mig och fick se otroligt mycket.

Just lagandan är det bästa med volleyboll säger Gustavsson. Och där har Örebro hittat rätt.

”Kanonbra stämning”

– Stämningen i laget är kanonbra. Vi fick en nytändning inför säsongen med ny tränare (kanadensaren Paul Funk) och tre nya spelare. Det är många med tanke på att vi är bara tio stycken.

Men tio spelare kanske är tillräckligt för att gå ett snäpp längre än semifinal i år. Speciellt om man har en Åsa Gustavsson i laget.

Förra veckan skickade vi ut Lasse Anrell att bevaka de mindre vinterligorna i Sverige. I dag tar vi totalgreppet på damidrotten ute i landet – stjärnorna, publiklagen, tuffingarna, lirarna. Från 13-åriga stjärnskottet Pernilla Winberg i ishockey, till bandyveteranen Åsa Fredin i Västerstrands AIK.

Johanna Garå