Dopning och gala - en tung sportvecka

SPORTBLADET

Det blir sällan som man tänkt sig. Här hade man vaggats in i tron att sport av tv-folket förklarats som ett vuxet tidsfördriv. Något man vågar ha i möblerade rum. Som i "Aktuellt"-studion. Och så dras plötsligt klockan fem år tillbaka i tiden. Suck, vilken vecka det varit för oss som tar sport på maximalt allvar.

Länge var det bara att acceptera att sport av allmänna media betraktades som småtöntigt på gränsen till infantilt. Precis som pop eller fågelskådning eller science fiction var det något som kreti och pleti byggde sina liv kring eftersom dessa inte visste så mycket bättre, ansågs det. Till och med mediamakthavare som privat dräglade över sport prioriterade bort idrotten när de tagit på sig makthavar-kepsen. Det var då plötsligt inte fiiint nog.

Men så hände något. Sport började betraktas som en spegelbild av den nya tiden, en kulturshow för det färska millenniet, eller något i den stilen. När SVT:s "Sportnytt" blev inbjudet att vara en komponent i ambitiösa nyhetsblocket "Aktuellt" höjde man knappt på ögonbrynen. Ingen behövde längre gömma sin Sportbladet invikt i en Playboy.

Avslöjande och Fotbollsgala

Så var tillståndet fram till helt nyss. Och troligen återigen om en vecka. Men för ögonblicket undrar spalten om vi kanske ändå är kvar vid 1980. Sport på kultursidorna, Nick Hornby som respekterad författare, ambitiösa dokumentärer. Allt det där som pekar på att något hänt, kanske är allt sånt bara en chimär? Den senaste veckan har etermedia sannerligen gett en skäl att grubbla i såna banor.

Först var det "dopnings-avslöjandet" från norska TV2. Något som vid minsta granskning visade sig vara ett extremt ihåligt luftslott från en norsk motsvarighet till sånt som Janne Josefsson & co brukar syssla med.

Visst, detta mediala självmål inträffade i Norge. Men den här spalten är rysligt övertygad om att det lika gärna kunnat hända här. För när det handlar om sport gäller tydligen andra, slarvigare, yvigare parametrar. Då kan man som tv-journalist skjuta lite från höften med avsågad hagelbössa.

Ganska exakt samtidigt kom så "Fotbollsgalan" som ett annat slags exempel.

Kollega Anrell har redan svingat vilt och galant mot denna praktkalkon. Men en aspekt kan läggas till: Hur kan någon ansvarig överhuvudtaget tänka tanken att rakt genom satsa på innantill-läsning? Vi talar ändå om oerfarna idrottare, inte om Unga Klara. TV4 0 - Dramaten 100.

Svaret på frågan är därför ganska självklar: det blir så för att sport betraktas som något skojsigt. "Får inte bli för pretto det här, vi måste bjussa på garv, kan Zlatan rappa?". Den sortens resonemang har troligen haglat när TV4 beställt uppdraget av ett produktionsbolag.

Att kanalen i sig inte vet om det är kommersiellt gångbart att ta sport riktigt på allvar lär inte ha bromsat upp leklustan hos det ansvariga produktionsbolaget.

Mycket tveksamt senaste veckan

Så här går det att tjattra på. Den senaste proffsboxnings-debatten har exempelvis redan gett några exempel på von oben-inlägg som hämtade från den gamla eran, bland annat i Fyrans "Diskus". Eller den här: När Miro Zalar snart bjuder in till sportfrågesport har man varit ohyggligt noga med att det inte får bli för seriöst. Varför inte det? Och så vidare. Det har hänt mycket tveksamt sedan den senaste tv-krönikan. För mycket.

Är spalten paranoid? Bör sport rentav betraktas lite slappt, det passar kanske ämnet bättre än det hyperseriösa tonfallet? Det är ju ändå bara lek!

Rätt gissat: spalten har sina svar klara. Och lyckligtvis FINNS det redaktioner - i något fall hela kanaler - som har som affärsidé att mota dumheten och arrogansen i grind. Så någonting HAR hänt, trots den senaste veckans orostecken. Vi är inte fem år tillbaka i tiden. Det bara verkade så.

Tack för det.

Bäst

Sämst

ARTIKELN HANDLAR OM