Medfödd talang - bara en myt

SPORTBLADET

Lill-Magic minns inte mycket av de första åren i livet, de år då han sköt slagskott hemma i hallen. Han har inte ens upplevt pappa Kentas storhet på isen. Vid den tiden var ju pappa mest en trygg typ som bytte blöjor och i bästa fall hann hem för att krama godnatt.

Femton år senare är Robert Nilsson, 17, vår kanske mest lovande hockeyspelare.

Och frågan är vad som betytt mest. Medfödd talang eller en inspirerande miljö?

Jag säger det direkt, medfödd talang är en myt.

Visst kan det väl hända att Robert Nilsson ärvt någon liten Kenta-gen som skänkt honom fallenhet för ishockey, alldeles gratis.

Men till största del har framgången förstås grundlagts genom ett evigt nötande på isen, flera gånger om dan, år ut och år in.

Det innebär dock inte att hans pappa kan svära sig fri i frågan. För utan en inspirerande miljö odlas ingen motivation.

Växte själv upp med en journalist till far, ständigt törstandes efter nyheter. Under det en vecka långa sportlovet eftersände han lokaltidningen direkt till fjällstugan. På helgerna sprakade polisradion. Vid middagen pratade vi inte med varandra - vi lyssnade på Dagens Eko - och jag svor ett heligt löfte att aldrig söka mig till media. Så less som jag var på det där livet, styrt av något slags kall. Av någon outgrundlig anledning hamnade jag ändå på en tidning, nästan direkt efter studenten.

Visst är miljön avgörande för framgång

Voffor blir det på detta viset, undrar man?

För historien upprepar sig ju. Ett barn som periodvis till och med avskytt det yrkesval som tillåtits påverka hela familjen, även det barnet tycks i många fall ta intryck. Välja samma bana för sin egen karriär.

- Talang föds av positiv påverkan någonstans ifrån, säger Per Wirén, mångårig hockeytränare för allt från knattar till proffs.

Idrotten är också ett av de bättre exemplen som visar miljöns enorma betydelse för framgång.

För det barn som insett tjusningen med att slå puckar på en månskensrink någonstans, han eller hon vill ju också åka skridskor varje dag. Han eller hon har ju potential att träna sig till en riktigt duktig hockeyspelare.

Förutsatt att det finns engagerade föräldrar som backar upp, som tvättar underställ, som packar trunkar, skjutsar till träning och kokar choklad.

- Hockeyspelare som går långt har oftast haft föräldrar som alltid funnits där i bakgrunden. De har däremot aldrig lagt sig i laguttagningar, domarnas beslut och matchprestationer, säger Per Wirén.

Nej, engagerade föräldrar uppmuntrar valet av idrott utan att styra det. De stöttar under perioder det går tungt. De peppar utan att pusha. De inser att talang kan slås i spillror genom för hårda krav, och att den därmed varken är medfödd eller gratis.

Och jag tänker på Kenta liksom min egen far. För ingenting kan vara mer engagerande än att växa upp med en förälder som lever livet, styrd av sitt kall.

Erika Strandell ([email protected])

ARTIKELN HANDLAR OM