Världsetta utan guld

Orienteraren Fredrik Löwegren tränar mest av alla och betalar själv

SPORTBLADET

STELLENBOSCH

I ett land där folk knappt sett en snöflinga, är en svensk rullskidåkare lika exotisk som en isbjörn.

Fredrik Löwegren, 27, får räkna med uppmärksamhet från lokalbefolkningen då han far fram på landsvägarna utanför Stellenbosch i Sydafrika.

Något Sveriges okända världsetta brukar få klara sig utan.

Han är bäst i världen i sin sport - men utan att tjäna ett öre.

Foto: magnus wennmann
Tränar hårdast i Sverige Fredrik Löwegren är rankad som världens bäste orienterare men det syns inte i plånboken. Det pågående träningslägret i Sydafrika har han bekostat ur egen ficka.

Fredrik är världens bästa orienterare, rankad etta av Internationella Orienteringsförbundet (IOF).

Och han är heltidsproffs precis som Peter Forsberg, Fredrik Ljungberg, Annika Sörenstam och Kajsa Bergqvist.

Han tränar 20 timmar i veckan, vilket är en enorm träningsmängd. Enligt Anders Gärderud, nyutnämnd förbundskapten för de norska orienterarna, tränar Fredrik mest av alla idrottsmän i Sverige.

Men medan miljonerna regnar över de som valt andra sporter, får Fredrik vara glad om han går plus/minus noll varje år.

Betalar allt själv

- Träningslägret här nere får jag bekosta helt själv. Det är bara då jag tränar och tävlar med landslaget som allt är betalt. Jag har precis så jag klarar mig via några privata sponsorer. Men det blir ingenting över. Jag får vara glad om jag står på noll då säsongen är över. Jag har inte kunnat lägga undan en krona hittills, säger Fredrik.

Fredrik ligger i Sydafrika tillsammans med de svenska friidrottarna.

Där är ett fåtal så bra att de kommer upp i miljoninkomster, men de flesta har stöd från Sveriges Olympiska Kommittés (SOK:s) generösa bidragssystem.

Det har även brottare, cyklister, bågskyttar, curlingspelare och flera av de andra idrottsän och - kvinnor, som normalt inte tjänar några pengar på sin idrott.

Men eftersom orienteringen inte är en olympisk gren blir Fredrik helt utan.

- I Norge har man inte den uppdelningen av olympiska och andra idrotter. Där får alla stöd centralt från Toppidrottscentret. Om jag varit norrman hade jag fått 50000 kronor om året och det hade gjort en väldig skillnad i mitt fall, säger han.

Orienteringen är väldigt stor i Sverige, men som utövarsport.

Publikt är den hopplös att marknadsföra, då de aktiva befinner sig ute i skogen 99,9 procent av en tävling.

Blir inte OS-sport

- Jag vet att det gjorts försök att komma in på det olympiska programmet, men jag tror inte det blir så. Det går ju inte att bygga upp någon stadion och ta inträde. Det finns inga pengar att tjäna.

Frågan är vad som driver en idrottsman att träna mer än någon annan, då belöningen i stort sett bara är äran.

Fredrik är på något sätt den sista amatören, i en idrottsvärld som blivit helprofessionell och enormt lönsam för de flesta som når världstoppen.

- Det som driver mig är kärleken till sporten. Jag håller på med den sport jag älskar. Och så har jag en vision att stå överst på prispallen i ett VM. Då får jag veta om det var värt priset, om den känslan är vad jag föreställt mig.

Men blir du aldrig avundsjuk på de som tjänar miljoner?

- Nej, men de har ett enklare liv. Jag är inte ute efter några miljoner på banken, men skulle vilja kunna åka på ett träningsläger utan att tänka på vad det kostar. Här i Sydafrika betalar jag allt själv till hundra procent.

Noll kronor i inkomst

Mats Wennerholm