I Italien hör politiken och fotbollen ihop - till punkt och pricka

SPORTBLADET

För närvarande avspeglar makten i italiensk fotboll till punkt och pricka den politiska makten i Italien.

Italiens premiärminister Silvio Berlusconi, har som bekant gigantiska intressekonfliktsproblem.

Och det har fotbollsförbundets ordförande Adriano Galliani också...

Adriano Galliani, är nära vän och medarbetare till Silvio Berlusconi. Galliani råkar nämligen vara vice klubbordförande i Milan, som premiärministern äger.

Och Milan går som på räls just nu. Efter ligans första halva, leder Milan med tre poäng före Lazio och ärkerivalen Inter. Detta är förstås rena rama slumpen.

Tur och skicklighet.

Säger Adriano Galliani.

Som naturligtvis är alldeles utomordentligt nöjd med Milans framfart. Pippo Inzaghi, Rivaldo, Paolo Maldini, Rui Costa, Clarence Seedorf, Jon Dahl Tomasson, Serginho och de andra bildar ett starkt, vinnande lag som spelar mer underhållande fotboll än Inter. Bröd och skådespel åt folket som den romerska kejsaren sade. Eller var det Silvio Berlusconi?

Nu är det bara det att en del klubbar börjar tycka att det går lite väl bra för Milan sedan Galliani blev fotbollsförbundets ordförande. De menar att det är fel att en person som har en framträdande position i en av de största klubbarna, samtidigt ska besluta om reglerna för italiensk fotboll i stort.

Strid med domarkåren

Det uppstår helt enkelt intressekonflikter som leder till misstankar om huruvida Galliani styr fotbollsförbundet till förmån för alla klubbarna eller enbart för Milan. På liknande sätt ifrågasätter många italienare om Silvio Berlusconi verkligen agerar för landets väl. Eller om det bara är han själv, hans affärsintressen och besvärande problem med rättvisan som har något att vinna på att han är premiärminister.

På det politiska planet pågår en strid mellan premiärministern och Italiens domarkår. Lustigt nog är domarfrågan den svaga punkten även för Adriano Galliani. Båda anklagas mer eller mindre tydligt för att så att säga vrida till rättvisan till egen fördel.

Tålamodet är slut

Italienska fotbollsdomares yrkesheder har ofta diskuterats den här säsongen. Vissa klubbar, till exempel Roma, anser att de är offer för en komplott.

De misstänker att domarna gått vissa fotbollspampars ärenden, som vill oskadliggöra en farlig konkurrent.

Inters klubbledning har skruvat på sig länge inför det här problemet. Men efter det som hände i söndags, är tålamodet slut. Paolo Bertini som dömde i matchen mellan Perugia och Inter, gjorde sådana grova felbedömningar att han har blivit avstängd i en månad. Bertinis "misstag" drabbade framförallt Inter som förlorade sin match med 1-4. Roma råkade ut för en liknande mardröm mot Atalanta och även i det fallet har domaren straffats med avstängning. Milan vann sin match mot Piacenza med 2-1, utan domarincidenter.

Nu anklagar Inters klubbledning Adriano Galliani öppet för maktmissbruk. Och den understödjer sin kritik med en undersökning om hur straffsparkarna har fördelats på olika klubbar under ligans första halva.

Det visar sig att domarna har varit generösast mot - Milan. Spelarna i laget har lagt 9 straffar. Inte en enda straff har dömts mot laget. Inter har lagt 3 straffar och har försvarat sig mot 4. Roma har bara tilldelats 3 straffar av domarna. Däremot har laget fått utstå 8.

Inter tycker att de här siffrorna säger mer än tusen ord. Ledningen kräver Gallianis avgång. Det är nämligen fotbollsförbundet som är ytterst ansvarigt för vilka domare som lottas till vilka matcher.

Galliani går inte i svaromål. Han vill inte förvärra stämningen, säger han. Avgå tänker han inte göra. Är man demokratiskt vald så är man. Sedan är det väl inte ordföranden - eller premiärministerns - problem, om väljarna ångrar sig.

Kristina Kappelin ([email protected])