Konståkningen faller

Med det nya domarsystemet sätter sig sporten på rumpan

SPORTBLADET

Hon prioriterade sin amerikanska karriär och ville ju egentligen inte ens vara i Malmö.

Ändå vann hon.

Ändå vann det lilla sura, charmerande babyfacet Irina Slutskaja.

Foto: AP, BILDBYRÅN
dum, domare, domarsystem Det nya domarsystem gör inte konståkningen bättre, utan kastar bara mer skuggor över sportens redan luggslitna rykte. Och inte blev det bättre av att Slutskaja, den sura, charmerande stjärnan, vann trots ett fall.

Alla pratar bara om hur sur och dum och vresig Irina är.

Vill inte prata med nån om den ens bär antydan till tecken på att vara från media. Sånt tas ibland för att man är ovärdig och det är den typen av förhastade slutsatser en del på ett EM drar.

Det är dock fel.

Slutskaja har nog behövt sin koncentration för att klara tävlingen.

Inte för att klara media.

Hon har smugit fram och sista programmet i går var exakt så bra som behövdes. När den andra ryskan, uppstickaren Sokolova misslyckades med några hopp och gjorde ett ganska kantigt åk så hade Slutskaja chansen.

Hon tog den.

Trots några små missar och en stor.

Hon genomförde inte hela första kombinationen och i andra föll hon handfast på stjärten. Då trodde vi nog många av oss att guldet var borta. Men en nästan perfekt avslutning räckte.

Vann inte själv?

Och de andras missar.

Kanske vann inte ens Slutskaja på sin egen åkning utan på de andras många misstag. Det är kanske lite pinsamt men så var det nog.

För det var en märklig tävling. Stundtals ganska dålig. Stundtals katastrofal. Precis som i korta programmet var det väldigt mycket prinsessan på stjärten och det är en konstig upplevelse att se hur mycket åkarna chansar. De går in på isen inför miljoner och miljoner tittare och gör hopp de är långtifrån säkra på och riskerar att missa totalt och hamna på rumpan och tvingas hålla leendet uppe trots att det gör ont och de är förkrossade.

De chansar hela tiden - men få lyckas.

De chansar hel tiden - för att det är enda chansen att få vara med och slåss om medaljerna.

Men de är inte de enda som chansar. Den lätt parodiska domaruppsättningen som röstar och röstar - innan de plockas bort. Det är lätt att förstå att de ansvariga var tvungna att göra något efter OS i Salt Lake City men det var kanske inte den allra bästa metoden att visa att man i grunden fortfarande misstror domarna genom att införa en sorts lite löjlig slumpgenerator som tar bort några av domsluten. Det har liknats vid bingolotto eller rysk roulette men sanningen är ju att den bara är riktad mot domarna.

Ännu ett fall på rumpan

Det är knappast så man skapar trovärdighet och status åt den luggslitna kåren igen.

Det är ännu ett fall på rumpan för konståkningen.

Men det mest intressanta med det här EM:et är kanske att vi fått se en stjärna födas. Jag var tjusad av italienskan Carolina Kostner redan efter korta programmet men hennes uppvisning i går var direkt sensationell. Säkra hopp, trippelkombinationer och ett till vissa delar mycket konstnärligt program.

Framtiden är Kostners

Framtiden tillhör den 15-åriga italienskan som här gjorde sin internationella debut i stora sammanhang. Hon kommer att bära Italien på sina axlar i OS i Turin 2006.

Åsa Persson gjorde äntligen en bra eller åtminstone hyfsad åkning. Klarade flera hopp. Till och med tripplar och det var väl ungefär den avstamp hon behövde inför sin kommande satsning.

Isdansen var intressantare än på länge i går i andra momentet, den så kallade orginaldansen.

Det har kommit in en ny kreativitet med bulgariska paret Denkova och Stavijski som utmanar gränserna. Men även ledande ryska paret Lobatjeva och Averbuch dansade sensationellt livfullt och sexigt och nästan nyskapande. Final i kväll.