Myllylä kommer alltid vara misstrodd - det får han ta

SPORTBLADET

Myllylä är en skurk som brutit mot lagen och begått ett brott. För det har han avtjänat ett straff och kräver nu att han ska återanpassas till samhället genom att få tillbaka både sin heder och sitt gamla jobb som tävlingsskidåkare.

Några är beredda att ge honom en chans, andra inte. Pricken i personregistret kommer att förfölja Myllylä för resten av livet.

Och det får han ta.

Kanske borde man behandla dopningen som vilken brottsutredning som helst. Dra fallet inför domstol. Ta reda på om det finns några förmildrande omständigheter som kan lindra straffet. Göra en liten sinnesundersökning som får visa om man utförde handlingen med uppsåt - med förståndet i behåll - eller om man stod under påverkan av inre röster eller något sådant. Tog man kanske preparaten under hot? Vilken roll hade de så kallade medbrottslingarna, tränare och läkare?

Jag vet inte hur Myllylä tänkte innan han gjorde det förbjudna. Vet inte om han tänkte över huvud taget, men hans handling går inte att göra ogjord.

Efter två års avstängning står han nu här, redo att åka Vasaloppet.

Krävandes att alla berörda ska acceptera att han sonat brottet. Lessen, men så funkar inte vi människor. Åtminstone inte alla.

Vi vill ha en förklaring, ett försvar, en slutplädering och en bön om ursäkt. Sen kan vi ta ställning till en eventuell framtid. Se bara på Ludmila, efter två år vågar hon inte ens flytta hem. Tänk bara hur reaktionen skulle bli om det vore möjligt för henne att ställa upp i en tävling igen...

Inte särskilt välkommen

Vasaloppsgeneralen stämmer i bäcken genom att säga att Myllylä visst får åka Vasaloppet, men han är inte särskilt välkommen. Hammar agerar fullt begripligt. Självklart känns det inte så lockande att som arrangör köra kampanjen "Rena vinnare" och avsluta det hela med att slänga kransen runt halsen på Myllylä. För risken är ju faktiskt relativt stor att karln går och vinner.

Historien kring Vasaloppet rymmer dessutom en hel del märkliga tolkningar och uttalanden från finskt håll.

Redan i ett tidigt skede när Myllylä första gången meddelade sitt intresse för att ställa upp i loppet krävde han säkerhetsgarantier.

Varför det, undrar man? Anade han redan då att det skulle behövas? Visste han på förhand att det blir svårt att tävla i framtiden? Har han kanske, längst därinne i hjärtat, till och med en smula förståelse för det?

Rolf Hammar har offentligt meddelat att han inte kan ta ansvar för Vasaloppspublikens beteende längs Myllyläs färdväg i spåret. Och hur ska han kunna göra det? Vilken arrangör kan garantera att fotbolls- eller hockeyklacken inte ställer till med något sattyg?

Ska Hammar spräcka budgeten för att sätta in ordningsvakter mellan vätskekontrollerna?

Finländarna går så långt att de påstår att generalen i och med det "uppmanar publiken att angripa Myllylä" och det går inte för sig. För vem vet vad "pillerfylleristerna" (!) i Dalarna kan ta sig till? Myllylä är ju trebarnsfar och fruktar nu för sitt liv, meddelar agenten Hietanen.

Borde inte Myllylä ha tänkt på det lite tidigare? Innan han injicerade otillåtna medel i sitt eget blod?

Myllylä har utfört en brottslig handling, med eller utan uppsåt, och resten av livet riskerar han att på ett eller annat sätt bli påmind om det. Bara för att man avtjänat straffet är man inte automatiskt fri.

Så ser livet ut för alla skurkar - även före detta.

Ja

Nej

ARTIKELN HANDLAR OM