Anja - en alpin feminist

Hon vill göra det svåraste av allt - förändra utomlands

SPORTBLADET

Alpint är en av de få idrotter där herrar och damer nått ungefär samma status. Trodde man då i sin enfald.

Men utanför Sveriges gränser är det förstås männen som regerar, precis som vanligt. Om nu inte drottning Anja bidrar till att ändra på det.

Ni kommer väl ihåg skriverierna kring fotbollsklubben Öster?

Klubbens styrelse, bestående av enbart gubbar, basade över såväl dam- som herrverksamheten. Och när damerna gick ut på marknaden för att bearbeta sponsorerna fick de bassning. Det fick de nämligen inte göra förrän herrarna hunnit suga musten ur marknaden för att få sitt. Storbråket var ett faktum och lösningen blev allt annat än rättvis. Damverksamheten las nämligen ner.

Också på landslagsnivå har fotbollen kämpat i samma motvind. Ända fram till dess att TV beslutade sig för att sända VM, till dess att tjejerna fick en egen poplåt, till dess att de fick plats runt bordet på Fotbollsgalan. Då - men inte förrän då - kom publiken. Först då presenterades Svenska Spel som en stolt miljonsponsor inför nästa säsong, och man anar att Domanski-Lyfors glädje innerst inne var kluven. För det är ju väldigt lätt att hänga på när det går uppåt. Desto svårare att vara med och bidra till förändringen.

Ojämlikhet i backen känns som en nyhet

Fotbollens, ishockeyns, och en hel del andra idrotters ojämställdhet, har de senaste åren fått all fokus i debatten. Följdaktligen höjde man lite på ögonbrynet när Anja Pärson häromdagen gick ut och beskrev en liknande situation för det alpina damlandslaget. Det kändes liksom lite som en nyhet.

För vi svenskar har ju vant oss vid att Stenmark och Fogdö efterträtts på tronen av drottningar som Pillan och Anja.

I den alpina sporten är det damerna som bjussar på draghjälpen när herrarna ska ut och ragga sponsorer. Just när det gäller den alpina sporten lockas de också mest förhärdade männen till TV:n, även när damerna kör världscup. I just den alpina sporten slipper vi dessutom höra kommentarer om att kvaliteten, tekniken, farten, styrkan - och allt annat ni män nu brukar hänvisa till - är så mycket sämre när kvinnorna tävlar.

Just när det handlar om den alpina sporten verkar ni för en gångs skull ärligt intresserade av såväl damernas prestation som resultat.

Så vad har hon egentligen att oroa sig för, tänkte man sålunda när Anja talade ut häromdagen? Och vad vill hon uppnå med sitt utspel?

Hon vill ha samma chanser som herrarna

Jo, Anja vill förstås öka de kvinnliga åkarnas marknadsvärde också utanför Sveriges gränser. Hon önskar att profilerna ska ges möjlighet att blomma ut i en egen världscup. Hon drömmer om att publiken i Europa och övriga världen ska återupptäcka kvaliteten på damernas tävlingar. Hon vill att sponsorer, inte minst fabrikanter, ska se ett lika stort värde i att försörja damerna med den avancerade tekniska utrustning som herrarna redan får. Hon hoppas att damerna med en egen organisation ska få lättare att skapa kontakter i branschen, såna där kontakter som herrarna odlat sedan årtionden tillbaka - trots att damerna tillhör samma internationella förbund och styrs av samma styrelse.

Tack vare Anjas utspel har vi alltså lärt oss att utanför Sveriges gränser ser den alpina världen precis likadan ut som de flesta andra världar. Det är nämligen männen som har makten, resurserna, kontakterna och de bästa skidorna.

Så nu vill Anja göra det svåraste av allt. Hon vill vara med och bidra till att en förändring sker.

Det gör henne till en större drottning än bara slalombackens.

Erika Strandell ([email protected])