Elofssons kollaps kan ha med dopningen att göra

SPORTBLADET

Liten återhämtning. Mat med för lite fett. Hänsynslöst hård träning.

Teorierna är många kring Per Elofssons beslut att dra sig tillbaka.

I värsta fall har hans beslut med dopningen att göra.

Självklart blir alla idrottare väldigt upprörda när deras konkurrenter ertappas dopade. Skidåkare är sannerligen inget undantag – något vi tyvärr blivit varse alltför många gånger de senaste åren. Men frågan är om det finns någon idrottare, alla kategorier inräknade, som ens kommit i närheten av Per Elofssons reaktion efter att Johann Mühlegg avslöjats med ox/tjur/hästsubstanser i blodomloppet under OS?

För Per Elofsson var inte bara förbannad. Han var besviken, förnedrad och kränkt dessutom. Och han gjorde sig inte det minsta besvär att dölja sina känslor. ”Jag visste att jag var bäst och därför skulle jag bara med när han gick. Men som sagt, allt hade jag ju inte räknat med”, sa 22-åringen från Röbäck med ett ansikte tecknat av iskall avsky.

Det är såna bilder som nu återigen poppar upp i medvetandet. Nu när vi fått veta att Per Elofsson beslutat att dra sig tillbaka, på obestämd tid. Det känns liksom illavarslande.

Trots allt pratar vi ju om mannen som myntat det klassiska citatet, ”det är bara att bryta ihop och komma igen”.

Han har alltid visat prov på en sån enastående överlevnadsförmåga, Elofsson.

När han var liten var det ingen som vågade tro på honom som en blivande skidåkare. Just att han var så liten till växten var en anledning, de mediokra resultaten en annan.

Men på bara några år utvecklades han till Skidgymnasiet i Lyckseles bästa elev. En kille så överlägsen i skidspåret att klasskompisarna inte ens stod ut att träna med honom.

Även i elitkarriären har Per stått pall för hårda prövningar.

När han i Kiruna 1999 lämnade skidstadion med syrgasmask och i ambulans spekulerades det huruvida han någonsin skulle kunna komma tillbaka. Men Elofsson bestämde sig – för vilken gång i ordningen undrar man – att vända motgången till något positivt. Två månader senare var han tillbaka. Säsongen efter tränade han hårdare än någonsin.

Dopningen fick honom att tvivla

Men efter OS-upplevelsen, då svenskhoppet gick in i väggen där bakom Mühlegg, så har faktiskt inget varit sig likt. Visst har han varit otursförföljd. En skadad tå, ömmande hälsenor och en mystisk mycoplasma-bakterie skulle fått även den bäste att kasta in handduken.

Men nu pratar vi ju om en idrottare med unik förmåga att hitta en alldeles egen väg. En man så bestämd att han degraderat till och med förbundskaptenen till enbart rådgivare. Vi pratar om Per Elofsson, och återigen poppar bilderna från Salt Lake City upp i medvetandet.

För tänker man tillbaka så är dopingavslöjandet antagligen den enda smäll som kunnat rubba Per Elofssons balans. Skador, sjukdomar och andra motgångar har aldrig fått honom att tvivla. ”All dopning gjorde att man funderade om det var värt att fortsätta”, har han däremot sagt i intervjuer.

Dopningen inom skidåkningen är redan nu en källa till oro. Per Elofssons beslut att ta ”time out” borde inte göra den oron mindre. För mat med för lite fett och ömmande hälsenor i all ära - i värsta fall är det just insikten om dopningens betydelse för resultatet som till slut fått Elofsson att kapitulera. Insikten att man inte längre har så stor chans att bli världens bästa skidåkare utan att dopa sig.

Erika Strandell ([email protected])