Våra 2 superstjärnor – i år blev de ännu större

Ljungberg är stor i New York – trots att han är helt okänd

SPORTBLADET

2003 var året när svensk idrotts två enda verkliga superstjärnor blev ännu större.

Fredrik Ljungberg dominerade i ett av världens bästa fotbollslag – och i kalsonger.

Annika Sörenstam dominerade i damgolfen – och drog brallorna av herrgolfarna.

Foto: Christer Höglund
Annika En av Sveriges två stora.

Det var många svenska idrottsstjärnor som gjorde fantastiska prestationer 2003.

Carolina Klüft vann VM-guld efter längdrysaren i Paris.

Christian Olsson vann VM-guld med de fem längsta hoppen i tresteg i VM.

Peter Forsberg gjorde ett osannolikt mål mot Finland i VM och blev utsedd till NHL:s mest värdefulla spelare.

Det finns många fler: Kajsa Bergqvist, Mats Sundin, Victoria Svensson, Hanna Ljungberg, Stefan Holm, Tony Rickardsson är några. De är stjärnor. Men inga superstjärnor. De blir inte igenkända och skapar uppseende på de flesta flygplatser i världen. De tävlar inte i stora världssporter. Foppa är stor men han skapar bara tumult i Övik och Denver. Olsson skapar mest tumult i Angered. Victoria i Älvsjö centrum vid pizzeria Älvgården.

Men Fredrik Ljungberg är en superstar.

Han skapar tumult var han än landar. Om det är VM i Japan och Korea blir det kaos. I New York pryder hans imponerande underliv snart sagt vartenda gathörn på enorma reklamskyltar för kalsingar. Ljungberg är stor i New York trots att han är okänd som fotbollsspelare där. Ljungberg är XL.

I London gick jag omkring dagarna före jul och till och med när jag skulle in på Covent Garden-operan fick jag tränga mig förbi enorma bilder på Ljungbergs underliv. Engelsmännen var förtjusta. De gillade Halmstad-Fredriks kropp. De tyckte den var respektingivande. I engelska tidningar talade skribenter förtjust om Fredriks ”Christmas Stuffing”. Julfyllning, alltså. Man proppar, som alla vet, kalkonen full med godsaker som brödsmulor och selleri och sen in med den i ugnen. De tyckte att Fredrik fyllt på bra han också.

Arsenalfansen har alltid vetat att han är stor men nu har han blivit verkligt stor, sa mina Londonvänner. XL.

Fredriks Christmas Stuffing fick engelsmännen att sucka. Ungefär som Arsenals fans suckar när han kommer i sina djupledslöpningar. Det är något märkligt med dem. Fredrik skapar själv tre, fyra chanser per match - och gör mål på åtminstone 30 procent. Match efter match.

Vi som såg matchen mot Southampton i måndags vet hur det ser ut; där blev det två chanser, en för lite. Inget mål. Ingen annan i fotbollsvärlden löper som Fredrik.

Fredrik i svenska landslaget var inte lika imponerande och stor 2003.

Men där finns inte samma mittfält – och Fredrik måste springa bakåt lika ofta som framåt och det inser ju alla att ingen människa kan vara världsbäst åt båda hållen.

Han är störst – alla kategorier

Fredriks karriär som kalsongkille gjorde honom från en superstjärna till en supermodell. Han är vår störste alla kategorier. Betittad och begapad av miljarder tv-tittare i hela världen. Det är fakta.

Fakta talar sitt tydliga språk:

2002-2003: 32 matcher i Arsenal. Antal mål: nio. Antal löpta mil: oändliga. Årets säsong: redan 20 matcher och fem mål. Hur många mål han bäddat för genom att riva upp försvarsmurar med sina löpningar framgår inte av klubbens egen statistik.

En annan svensk som varit i modellbranschen är Annika Sörenstam.

Det var kanske inte direkt bilderna på henne som baddräktsmodell i Sports Illustrated som gjorde henne till en verklig superstar och antagligen inte bilderna ur The Observers månadstidning där hon poserade i något slags underkläder. Ändå var 2003 året när hon fick hela världen att prata om damgolf då hon utmanade den gubbiga golfvärlden genom att ställa upp i männens The Colonial.

Plötsligt var golf – av alla inte särskilt suffragettliknande verksamheter – en kvinnlig symbolfråga. Plötsligt var golf kvinnopolitik och framförallt var Annika Sörenstam som tidigare kallats ”Den Svenska Isdrottningen” varje kvinnas och många mäns hjältinna.

Männen i golfvärlden darrade, Vijay Singh darrade mest och gick rakt in i mediafällan när han inte vågade ställa upp mot Annika.

Sen satt hela världen och följde dramat i tv. CNN bröt ordinarie sändingar.

Och om sanningen ska fram gjorde det ju inte så mycket att det inte gick så bra. Annika var nervös och spelade sämre än hon brukar. Hon blev utslagen. DN var så ledsen att man dagen efter bara noterade att det var 27 spelare som var efter henne men glömde att berätta att det var ungefär 127 som var framför.

Annika förlorade men hennes varumärke stärktes, hon visade känslor och senare på året, när den värsta hysterin lagt sig, visade hon också att hon med viss lätthet slår också skickliga män.

Och när 55 sportchefer i USA röstade fram årets idrottskvinna i förrgår fick Annika 47 röster. Rekord det också.

2003 är över och det har varit ett fantastiskt svenskt idrottsår.

Både friidrotten och damfotbollen slog igenom stort. Men det var Sveriges två enda verkliga superstars som verkligen tog världen med storm.

Lasse Anrell