Var kom tvivlet från - alla tecken talade ju för HV 71

SPORTBLADET

Svenska mästarna är korade och alla söker efter svar.

Svar på varför det blev just HV?

Få trodde ju på laget till en början. Många var skeptiska även in i det sista, till och med sekunderna innan den sjunde och avgörande matchen tog sin början.

Vilket känns märkligt. För en gångs skull var det ju så uppenbart var guldet skulle hamna.

Tränare Per Mårts pratade i radion om minnen och drömmar. Han blev nästan poetisk när han beskrev att det är skillnad på ett lag som har minnen och på ett som har drömmar.

- Vi hade drömmarna och det var det som avgjorde, sa han, och som lyssnare fick man nästan tupphud.

För inte många andra tränare skulle kunna uttrycka sig i såna termer. Men så har Mårts också sett andra delar av världen då han varit borta från hockeyn i ganska många år. I sitt jobb med ledarskapsutveckling har han förstås också skapat sig en både modern och genomtänkt filosofi.

Ett uppenbart tecken på att HV var ämnat att ta SM-guld.

Mårts har coachat Liv stenhårt

Stefan Liv var inte bra förra säsongen. Och trots att en revanschsugen Liv är livsfarlig mellan stolparna, har det varit svårt att tvätta bort svaghetsstämpeln från förr. Inte ens när HV vann årets grundserie fick Liv särskilt mycket credit för sin insats.

Så sent som inför finalerna krävde experterna att han minsann måste sluta "darra" om det hela skulle ha ett uns av möjlighet att gå vägen.

Tränare Mårts har coachat Liv stenhårt. Visst värvade klubben Myllys, men Mårts visade ingen större glädje över det beslutet. "Vi har vår förstemålvakt" sa han och lät bara Liv vila när han själv ville, läs behövde, det.

Och nu vet vi ju hur det gick. För Liv gjorde det. Han satte alla tiders rekord genom att hålla nollan i fyra matcher - ni har läst det förut - och man kan ge sig den på att Mårts vägt in Livs bakgrund och förstått vikten av hans äkta kärlek till klubben.

För det går inte att bortse från att den 14-åring som stått i hejaklacken och ropat fram HV:s SM-guld från 1995, och sedan själv ringt upp laget för att fråga om han inte kunde få spela där, han ger sig inte i första taget. Åtminstone inte en kille med Livs unika personlighet.

Han är ett uppenbart tecken på att HV var ämnat att ta SM-guld.

Då började sportchefen att gråta

När Stefan Livs lillebror Christian fick lyfta bucklan i omklädningsrummet grät sportchefen Dag Larsson. Bara för att han vet hur mycket guldet betyder för familjen Liv.

Samme Dag Larsson säger i dag att han varken vill bygga ut Kinnarps Arena för mycket eller byta ut för många spelare i laget.

- Det är viktigt att tänka långsiktigt. Per och Fredrik Stillman måste också få arbetsro, säger han.

Ännu ett uppenbart tecken på att HV var ämnat att ta SM-guld.

- Drömmen är att få spela i Nordamerika, det är det. Jag har haft det som ett litet mål under säsongen men ändå känns det väldigt långt borta. Jag kan bara hoppas, men blir inte besviken om det inte blir så. Jag spelar ju här, i Sveriges bästa klubb, säger lagets mest betydelsefulla spelare, Johan Davidsson.

En lagkapten som kostar på sig det uttalandet - och menar det - är förstås ett uppenbart tecken på ett lag som är ämnat att ta SM-guld.

Och tecknen har varit än fler.

Finns plats för drömmar

HV har nämligen visat att det fortfarande finns plats för drömmar - och mer än så - också i den tuffaste av idrotter.

HV:s guld är i själva verket en saga där det goda tillåtits segra, där man fått gråta på slutet bara för att man är så glad över andras glädje, där man med hela hjärtat unnat de medverkande ett så lyckligt slut som det blev.

Trots att Per Mårts devis handlar om att det alltid är resan som är det verkliga målet med allt slit.

Erika Strandell [email protected]