Förebilder behövs - inte klyschor...

Erika Strandell: Malin Baryard har gjort en affärsidé av att klä på sig

SPORTBLADET

I Sverige är det dubbelt så många tjejer som rider än vad det är killar som spelar hockey.

Vore jag mamma till en av dessa drygt 400 000 hästtjejer vore jag också glad. För ridsportens förebild, Malin Baryard, har ju gjort en affärsidé av att klä på sig.

Förebild har blivit ett modeord som snart kvalar in på såväl Anrells floskeltopp som bland Fredrik Lindströms språkliga klyschor. Som brukligt är vad gäller modeord, används det så ofta att man nästan slutat bry sig om dess verkliga innebörd.

Vilket är synd. Vi behöver ju verkliga förebilder. Såna som står pall även för påtryckningar av olika slag. Såna som bidrar till att hålla våra drömmar vid liv.

Vissa av oss har förstås tillräckligt stark självkänsla för att ha egna åsikter kring de så kallade förebildernas handlande.

"Vi kommer fortfarande respektera Jossan för att hon spelar bra fotboll, men vi kommer inte att tycka OM henne längre. I alla fall om man får tro 93-tjejerna i vårt fotbollslag" skriver exempelvis Eva apropå Josefine Öqvists utvik. Hon fortsätter:

"Hon hade kunnat vara en bra förebild men nu är hon inte det längre = facts! Vill Jossan hellre ha en fanclub fylld av dreglande Slitz-entusiaster än av glada och förväntansfulla unga tjejer och killar så har hon ju uppnått ett av sina mål. Kul för henne. Just nu."

Klyschan om förebilder

Det är ord och inga visor det. Tyvärr är inte alla lika snabba på liknande ställningstaganden, och det är där klyschan om idrotten och dess förebilder kommer in.

Idrotten stärker unga människors självkänsla, det vet vi sedan länge. Och när så många som en tredjedel av alla tjejer ägnar sig åt ridning, någon period under sin ungdom, inser man att hästsporten har ett ansvar som förpliktigar. För det är i stallet många tjejer skaffar sig viktiga insikter om livet. Det är där de finner sin fristad, långt borta från Big Brother-verkligheten.

Och det är i synnerhet unga tjejer som är i skriande behov av förebilder. Därför blir man lycklig när Malin Baryard, sportens absolut främsta affischnamn, tycks ha förstått sin roll.

- Tack vare hästarna lär tjejer sig att bestämma och vara tydliga. Om man kratsar måste man få hästen att lyfta på benet, det blir farligt om man inte visar vem som bestämmer, säger hon och beklagar samtidigt att tjejer ofta låter sig styras av sina män, den dag när de skaffat familj.

- De vågar inte vara riktigt stolta över hur bra de är. Fortfarande är det lite förbjudet för dem. Man hör tjejer träffa en kille som säger till dem: måste du åka till stallet nu igen? Sånt är jättetråkigt. För varför skulle det vara några problem?

Baryard viktig för ridsporten

Nej, varför skulle det vara några problem?

Malin Baryard är också tjejen som insett att värdet av sponsringen från H&M (1,5 miljon) är svårslaget. Hon har förstått att det rimligtvis måste vara bättre att få shoppa hämningslöst - så ofta man vill - istället för att ha så lite kläder som möjligt på sig. Tjejer som Malin Baryard behövs.

Det inser man, inte minst, när man hittar texter som skribenterna Svante och Emis egenhändiga sportrankningslista på nättidningen Darling: "Ridsport får 5 stilpoäng. Hjälm, stövlar och tajta brallor. Nej, jag snackar inte om snubbar på HD:s, jag pratar om flickor som rider. Det är något så förnämt över ridning och ändå något så snuskigt. Som prinsessan Diana i sänghalmen ungefär."

Ja, tjejer som Malin Baryard behövs onekligen. För inte vill vi väl att våra döttrar ska influeras av såna som Svante och Emi när de drömmer om en egen häst?

Erika Strandell ([email protected])