Henke hyllas - Freddie hade kallats diva

SPORTBLADET

När Henke sa nej till landslaget stod media och majoriteten av folket för en gångs skull eniga. Tusentals och åter tusentals skrev under bönen som skulle få frälsaren Henke att ändra sig.

Förebråelserna om eventuella divalater uteblev helt.

Det är nog bara nöjesprogrammet "Godafton Sverige" som tagit upp Henkes nej med en viss ironi. Tvättstugan, avfrostning av frysen och att gratta Martin Dahlin på födelsedagen var exempel på sånt som enligt programmet skulle gå före Henkes EM-matcher med landslaget. Och i sanningens namn vet vi ju inte bättre.

Henke har aldrig lämnat något annat skäl till sitt nej än brist på motivation, vilket är ett svävande uttryck som i princip kan betyda vad som helst. Kanske till och med tvättstugan.

Annat om det gällt Ljungberg

Nu ska Henke inte lastas för sitt ordval - många har sagt precis samma sak före honom - men fascinerande nog har kraven på en närmare förklaring den här gången lyst med sin frånvaro. I lugn och godan ro har vi istället väntat på att Henke ska ändra sig. Något han mycket riktigt också gjort, "helt opåverkad av de övertalningskampanjer som pågått".

Med hänsyn till alla de tusentals fotbollsälskare som öppet deklarerat sin kärlek till Henke är det inte särskilt ödmjukt att säga så.

Hade Ljungberg agerat på samma sätt skulle det sannolikt varit annat ljud i skällan. Även om han varit skadad eller om Arsenal förbjudit honom att vara med.

Är man då divig om man säger nej till svenska landslaget på grund av bristande motivation, familjeskäl eller fysiskt svid i kroppen?

Svaret måste bli att det beror på vem man är. För argumentet att det är legitimt med divalater, bara man är tillräckligt bra, håller inte. Lidström och Ljungberg brukar ju ligga risigt till medan Zlatan och Sudden istället klarar sig bättre.

Divor hjälper till att göra sporten mer intressant, men uppenbarligen köper vi inte vilka divor som helst. Svårflirtade och lättstötta som vi är måste divorna tilltala oss på rätt sätt. Som när Zlatan stjäl straffar och pratar om sig själv i tredje person och kommer undan med det.

Henke Larsson uppfattas alltså inte som någon diva. Istället har han lyckats med bedriften att bli folkkär och på det sättet stå relativt oskyddad från kritik. Det är den kanske största konsten av alla.

Men så har Henke också under lång och trogen tjänst ställt upp för svenska landslaget, han gör många mål och han är lagom blygsam i sin framtoning. Att han sägs ha en viktig social roll i landslaget gör förstås inte saken sämre.

Henke har press på sig

Han är helt enkelt en sympatisk och mogen man. Därför får kritiken - den om att han spelar i en sämre liga än flera andra svenska fotbollsspelare i förskingringen - heller aldrig något riktigt fäste. Därför gör hela Sverige just nu vågen för att han finns med i startelvan igen.

Och därför tog vi oss råd att vänta på honom.

Men det finns trots allt en negativ följd som Henrik Larssons långa tvekan kan ha fört med sig.

Nu är han ju pressad att leva upp till rollen som Sveriges frälsare. I värsta fall är det värre än att bli kallad både svikare och diva.

Erika Strandell

ARTIKELN HANDLAR OM