Ur kaos föds alltid ett OS

Wennerholm: Jag tror grekerna hinner klart precis som alla andra

SPORTBLADET

En sak har jag lärt mig efter sju olympiska spel.

Det s k a vara kaos.

Det hör till ett OS lika mycket som idrottsmännen själva.

Men jag aldrig sett en större byggarbetsplats än Aten och aldrig så många som stått och tittat på så få som jobbat.

Men jag tror grekerna har den spurt som krävs.

Jag tror att vi nordeuropéer fortfarande har lite för många fördomar om våra södra grannar.

OS i Barcelona skulle också bli en katastrof 1992.

Där var det "mañana, mañana"-mentaliteten som skrämde upp oss, grundinställningen att skjuta upp det som går till morgondagen i stället för att göra saker meddetsamma.

En ganska hälsosam inställning skulle jag vilja säga, i en tid då folk oavbrutet går in i väggen.

Men till slut blev spelen i Barcelona de bästa, vackraste och suveränast arrangerade jag varit på. OS-stadion var en dröm och Olympiaparken en sprakande blomsterträdgård, där de flesta idrotter avgjordes inom gångavstånd från varandra.

Så var det med den katastrofen.

Samma visa i Sydney

I Sydney var det egentligen samma visa som i Aten, men tydligen har vi en större tilltro till australiensares spurtförmåga.

Nu blir i och för sig även jag orolig då jag ser det nytagna flygfotot från området runt Atens Olympiastadion.

Det ser ut ungefär som när jag var där i mars förra året och klev runt bland cementblandare, tegelstenar och murbruk.

Men jag ser att fotot är nytaget, eftersom det omtalade taket börjat resas över stadion. Det kom man i gång med först för en dryg vecka sedan, den 10 maj.

Jag ser tydligt simstadion, som egentligen skulle vara en inomhusanläggning.

Men det insåg man snabbt att man inte skulle hinna och beslöt att bygga ett provisoriskt plast-tak över bassängen.

Men det sprack det också. Inte taket, alltså, utan byggplanerna.

Så nu ligger den olympiska bassängen i det fria.

Men än sen?

Det är sommar och sol.

Klart att man ska vara utomhus och bada.

Nu gäller det inte alla och uppe vid kanotstadion blev det lite fel under för-OS förra året.

Där blåste det så hårt att kanoterna välte.

Det ska man ha fixat nu, men just kanotstadion är byggd intill platsen där slaget om Marathon stod år 490 före Kristus.

Det bygget har blivit som nya E4:an utanför Uppsala.

Varje tag med grävskopan har avslöjat någon form av arkeologiska fynd, som stoppat upp framfarten hela tiden.

VM i Aten var underbart

Men som sagt:

Kaos är inte bara granne med Gud, utan med OS också.

Senast jag var på levande idrott i Aten var på friidrotts-VM 1997, på den stadion som nu byggs om för att bli spelens huvudanläggning.

Det var ett helt underbart VM. Varmt, men inte olidligt hett och med klar blå himmel och ren luft.

VM gick vid samma tid i augusti då OS avgörs och typiskt för den årstiden är att det kommer en pålandsvind från bergen, som drar med sig avgaser och fabriksutsläpp ut i havet.

Dessutom har grekerna semester och tar samma väg som vinden. Ut till de hundratals öarna i havet utanför.

Aten är alltså en ganska behaglig stad andra halvan av augusti.

Men stora idrottsevanemang på nybyggda arenor skapar alltid tvivel och oro.

Nya hockeyarenan i Prag blev klar timmarna innan nedsläpp så sent som i april i år.

Vid friidrotts-VM i Sevilla 1999, höll man fortfarande på att lägga gräsmatta utanför stadion samtidigt som startskottet gick för första VM-loppet.

Inför fotbolls-VM i Japan/Sydkorea tvivlade många att arenorna skulle bli klara i tid.

Nu är det Atens tur.

Men bättre sent än aldrig.

EJ KLARA ARENOR:

ARTIKELN HANDLAR OM