Vad vill egentligen Viasat Sport?

SPORTBLADET

Jag blir inte klok på TV3 och Viasat Sports inställning till idrott i tv. På ett dygn har jag nu sett tre blixtsnabba sportnyhetssändningar, en fotbollslandskamp, ett timslångt uppsnacksprogram och matchen Kanada-Slovakien.

Och har bara en fråga i skallen; vad vill de egentligen?

Alltså, landskampssändingen är klockren (ja, med undantag av en expertkommentator då). Claes Runheim (Åkeson, ni vet) och Thomas Nordahl har blivit en kanonduo i stora fotbollssändningar. Tajt och bra sändning där alltså.

Sedan fram mot midnatt bänkar jag mig för att se uppsnacket inför Kanadas förnedring av Slovakien. Och blir förvånad.

Ett mycket bra program, faktiskt med en viss magasinkänsla, presenteras av Richard Segerborn. Inte minst just Segerborn imponerar. Lets face it, killen har ju inte direkt strött fem plus-insatser runt sig, men här har han hittat hem. Bra analyser, mycket ”hockeynördsnack” men inte tråkigt en enda sekund.

Att sedan Lasse Kinch gör sitt bästa för att få mig att nanna kudde när väl matchen satt igång köper jag. Kanada briljerar ju så att man nästan inte hör den gamle rabbla ord tills man får eksem i öronen.

Två bra insatser av Viasat på sex timmar alltså. Men jag måste ändå undra lite. För de här ultrasnuttifierade sportnyheterna känns som styvbarnet ingen i Kinnevik vill ha. En stressad Maria Akraka ska försöka få in ett par klämkäcka telegram på 45 sekunder, föregått och följt av lika lång tid för någon sportdryck.

Och med alla reklamavbrotten i World Cup-hockeyn i minne undrar man stilla: vad vill de?

Är det reklamen eller sporten som är huvudsaken? Onekligen har Viasat/TV3 en kompetent sportredaktion – men är de egentligen bara ett alibi för att få in flis?

Sport i tv

Jonas Bladh

ARTIKELN HANDLAR OM