Italien dagen efter: Skam utan gräns...

SPORTBLADET

Ordet "skam" är det mest använda i de italienska tidningarnas krönikör och rubriker efter skandalmatchen mellan Inter och Milan i Champions League.

Italiensk fotboll har slutgiltigt gjort bort sig inför hela Europa.

"Skam utan gräns", lyder Gazzetta dello Sports åttaspaltiga rubrik om Champions-derbyt i tidningens hemstad Milano.

Pressens foton från matchen ser mer ut som bilder från en krigsskådeplats än en fotbollsarena.

"Dida är som en soldat som är utsatt för fiendens eld", skriver Corriere della Seras krönikör och det är bara att instämma.

Där står han, egendomligt ensam och sårbar, mitt i det obegripliga krig som rasar runtomkring honom.

Liksom de flesta av oss har han fått lära sig att i fotbollen, liksom i livet, kan man både vinna och förlora.

Det hör till spelets regler och det gäller att kunna handskas med bägge. Ingenting är så ädelt som en god förlorare.

Men bara själva ordet ädelt har för länge sedan trampats ner i "il calcios" gödselhög. Idrotten har tagit över vardagslivets regler och inte tvärtom. Den råa styrkan är kung. Korkade män utan argument misshandlar sina kvinnor. Korkade supportrar utan argument tror att våld och upplopp är det rätta sättet att få sina lag att vinna.

"Det kommer blir värre"

"Denna skamliga kväll kommer att lämna sina spår, i Milano, i Italien och i resten av världen. Klubbdirektörer, fotbollsspelare och politikerna måste inse att situationen bara kommer att förvärras", skriver Gazzettans chefredaktör i en ångande krönika.

I september var det Roma-supportrarnas uppträdande som ledde till att lagets match i Champions League avbröts. "I tifosi" kastade en skur av föremål på Anders Frisk, som fick lämna spelplanen med blodet forsande nerför ansiktet.

Den här gången var det Inters supportrar som sköt på målvakten. Båda episoderna sker på italienska arenor.

Men de flesta i Italien uppfattar Olympiastadion som en djungel jämfört med San Siros tuktade trädgård. Roma och Lazio är klubbar som består av en fasad med en ruin bakom. Inter och Milan är välskötta företag i fotbollsbranschen med seriös ledning. Men inte ens de kan hålla sina fans i styr längre.

Förtrollningen är bruten mellan klubbarna och supportrarna. Kärlekens baksida är hat.

Man behöver inte gå längre än tio år tillbaka i tiden för att minnas en helt annan atmosfär. Våld förekom, men det var undantag, inte regel. Subversiva politiska grupper värvade anhängare på arenorna, men inte i tusental. Folk talade om fotboll som "mamman för ett barn" eller "en tro, en religion". Laget var oantastligt. Man led, men kunde ta en dålig säsong.

Supportrarna såg det som en del av sin uppgift att peppa sitt lag till bättre resultat.

Men inte nu längre.

Hårdare straff väntar

I går surrade hela det italienska samhället av förslag. Hur ska vi lösa denna nationella skam?

Inrikesministern talade redan i måndags om att stänga arenorna om våldet fortsätter. I går föreslog polisen att stänga San Siro i två veckor som straff.

Det kommer förmodligen en ny lag, med nya, hårdare straff mot bråkmakarna. En lag som bara delvis förmår att dölja rysningen som går genom Italien. Hur har det kunnat gå så här illa?

"Det är inte bara Inter som förlorar på det som har skett", skriver den erkände krönikören Gianni Mura i La Repubblica. "Man förlorar hoppet att kunna gå på stadion som vanligt för att se en fotbollsmatch, inte ett minikrig."

Kristina Kappelin ([email protected])