Stålmännens hjärta tog dem till Super Bowl

Per Bjurman: Broncos-stjärnorna såg nästan lite tagna ut

SPORTBLADET

NEW YORK

Pittsburgh Steelers gjorde det igen.

Med hjärta och dedikation slog de ut ytterligare en omöjlig favorit.

Nu blir det svårt att inte hålla på de tuffa stålmännen i Super Bowl nästa helg.

Foto: AP
Troy Palamalu och hans Pittsburgh Steelers är sensationellt på väg mot Super Bowl.

De skulle inte ha en chans i "kvartsfinalen" mot Indianapolis Colts, grundseriens överlägset bästa lag.

Likafullt vann de - och ställdes mot Denver Broncos i konferensfinalen.

Visan var densamma då:

Steelers skulle inte kunna vinna. Inte i Denver, i den tunna luften, mot grymme QB:n Jake Plummer.

Men de vann den matchen också. Och de gjorde det på samma sätt som i Indiana: Med en lidelse som inte setts sedan James Brown ledde högmässa i "Blues brothers".

Tidvis såg Broncos-stjärnorna nästan lite tagna ut. De var uppenbarligen inte helt beredda på att få möta rivaler så hängivna tanken att varje sekund är krig.

Jag tyckte lite synd om Colts, som efter sin suveräna säsong åkte på en så till synes onödig propp, men nu ligger sympatierna helt hos Steelers.

Det formligen blixtrar ju om spelare som biffige Jerome Bettis, den heavy metal-aktigt långhåriga Troy Polamalu och Big Ben Roethlisberger - quarterbacken som sägs vara för ung och orutinerad för att kunna leda ett lag till Super bowl, men har gjort det ändå.

Dessutom är det något nästan christer abrahamssonskt över coachen Bill Cowher. Nej, han har inte den språkkänslan. Men han brinner på samma sätt.

Rakt in in järnridån

I Detroit nästa söndag, i Super Bowl nummer 40, ställs Steelaers mot Seattle

Seahawks.

Och tänka sig:

De ska inte ha någon chans då heller.

Seahawks, som är i Super bowl för första gången, har gjort en formidabel säsong och såg otäckt starka ut i sin kvart mot heta Carolina Panthers.

Men är de inte beredda på känslostormarna som väntar kommer de, tror jag, att dundra rakt in i järnridån från Pittsburgh.

Av alla stormatcher han gjort i Rangers-tröjan är nog de två senaste - innan nattens möte med Buffalo - Henrik Lundqvist allra bästa.

Han höll inte nollan mot Devils, men räddade ändå blåskjortorna med en serie magnifika räddningar.

Att han utsetts till veckans defensiva spelare i NHL är bara logiskt.

Det är, by the way, väldigt tyst från de surmagade svenskar som för några månader sedan mail-skällde om att jag överdrev och att "Henke" minsann inte skulle bli någon förstekeeper i Rangers.

Hallå, var är ni?

Kobe Bryant verkar inte särskilt påverkad av problemen han haft de senaste åren.

I en match mot Toronto gjorde han 81 poäng på egen hand.

81!

Det är det näst högsta antal poäng någon gjort i en enskild match i hela NBA-historien. Bara Wilt Chamberlain är värre. I mars 1962 gjorde han 100 poäng i en och samma drabbning.

Givetvis är Bryant ute efter det rekordet och ska man tro pikarna i Kalifornien.

De menar att den skandaliserade stjärnan är något, hur ska vi säga, bollkär.

Här pågår en debatt om Ovechkins cirkusmål mot Predators är det snyggaste i hockeyhistorien.

Kolla på den store Tomas Ros blogg, där det finns en länk, och ni förstår varför.

Jag tycker för övrigt att Ovehckin är en bra mycket mer komplett hockeyspelare än den andra haussade superrokien Sidney Crosby.

Men han råkar ju vara nordamerikan och de måste få fram en sådan stjärna nu.

Eftersom den förträfflige Ricard "Rico" Persson spelade där höll jag länge på St Louis Blues och det innebar att hålla på ett lag som alltid tog sig till slutspel.

Nu är de hjälplöst sist i hela NHL, med 29 kackiga poäng och sämre självförtroende än en psykakut.

Vad hände?

Per Bjurman

ARTIKELN HANDLAR OM