Härenstam – sluta raljera

Jonas Bladh: Den nationalistiska yran lämnade en fadd eftersmak

SPORTBLADET

Får en sportjournalist/ kommentator/ programledare från Sverige öppet heja på sitt land när det är landskamp?

Frågan har stötts och blötts många gånger. Tills för bara några år sedan var det tabu att heja på Sverige under sändning, men tack och lov har det blivit accepterat. Till en gräns.

Självklart ska man inte som journalist leda hejaklacken när Sverige spelar.

Självklart ska man inte som journalist håna motståndaren.

Så frågan blir: varför gjorde SVT 24-sporten just det i går?

Det blev faktiskt nästan komiskt. Sverige gjorde en bra första halvlek i mötet med Ryssland. Ledning med stabila 4-1 i halvtid.

Då startade den nationella yran. Fredrik Nilsmark och Pelle Fosshaug i ”studion” hyllade svenskarna som om guldet redan var klart. Analysen av ryssarna var att de aldrig skulle klara sig ur det svenska greppet.

Speciellt inte eftersom förbundskaptenen Vladimir Janko är av den gamla skolan.

För inte kan en rejäl utskällning funka, hur högt Janko än skriker.

Nej, konstaterades det, det är mycket bättre med det svenska sättet – att samtala sansat.

När det drog ihop sig till andra halvlek fortsatte kommentatorn Chris Härenstam raljerandet över den ryske coachen. Inte förrän experten Hasse Johansson tog ned frågan om hur illa det egentligen är för ryssarna att ha Janko som förbundskapten till en sansad nivå tystnade hyllningsramsorna till de blågula.

Och de försvann helt när Ryssland, efter en förmodad utskällning i paus, klädde av Sverige i andra halvlek och vann.

Men den nationalistiska yran lämnade en fadd eftersmak.

Efter bandyspektaklet var det befriande att slå över till Canal + för att se engelsk ligafotboll – och vilken match det var. Blackburn mot Man United var matchen som hade allt – utom försvarsspel. Och ett par utskällningar i omklädningsrummet, får man förmoda.

Jonas Bladh