FÄLTHERREN

Anrells nummer 4: Den ende svenske superstjärnan som levererar

SPORTBLADET

De rikaste stjärnorna i Turin är naturligtvis hockeyspelarna.

En av de främsta är svensk.

Det handlar naturligtvis om Sveriges bästa hockeyspelare - Daniel Alfredsson.

Daniel Alfredsson.

Jag skriver det här fast jag vet att det finns de som anser att jag svär i kyrkan.

Jag antar att till och med landslagscoachen Bengt-Åke Gustafsson tycker att jag har fel.

Jag kommer att få mejl som upprepar det vi hört i tio år nu:

Vi har tre stora - Peter Forsberg, Mats Sundin och Nicklas Lidström. Sen kommer ingenting och sen kommer Daniel Alfredsson.

Det de inte fattat är att det där tillhör en förgången tid.

Det är väldigt länge sen Foppa levererade stabilt i landslaget. Visst har han gjort en eller annan bra match, men oftast har han varit skadad eller ur form.

Mats Sundin har en ganska dålig säsong bakom sig i NHL. När jag ifrågasatte hans nivå och hans utnämning till lagkapten i en krönika tidigare i vinter så fick jag omedelbart många ilskna reaktioner. Det får man alltid när man ifrågasätter Foppa eller Sudden.

Men sanningen är ju den att numera är han ifrågasatt även av hockeypubliken och journalisterna i Toronto.

Borde vara lagkapten

Nicklas Lidström har aldrig levererat i Tre Kronor. Det är en liten egenhet han har. Coacherna låter alltid honom spela mycket, men det fungerar ändå inte.

Kvar finns Daniel Alfredsson som jag hela tiden tyckt borde vara lagkapten därför att han är den enda av de svenska superstjärnorna som pålitligt levererar.

Resultatet av det är enkelt att avläsa:

Han ligger tvåa i NHL:s poängliga med 73 poäng - 34 mål, 39 assist.

Han ligger trea i den viktiga plus-minusstatistiken med plus 31.

Det visar vilken extrem lagspelare han är.

Det är psykologiskt komplicerat att ha en Mats Sundin som lagkapten om det visar sig att hans spel inte fungerar i Turin heller. Visserligen får han spela med bättre forwards där än i Toronto men det är fortfarande långt ifrån säkert att han blir den fältherre han var innan speluppehållet förra året. Man bänkar inte en lagkapten.

Man skär inte ens ner speltiden.

Generationsskifte i Tre Kronor

Det har varit ett generationsskifte i Tre Kronor. Henrik Zetterberg och bröderna Sedin tror jag kommer att vara de som gör de flesta poängen i Turin.

Och Daniel Alfredsson. Jag vet inte om ni haft möjlighet att se några matcher i NHL den här vintern, men Daniel spelar på en konstant mycket hög nivå.

Han har en enorm pondus, ett enormt skott och när han tar pucken vid blå linje i powerplay och närmar sig målet och prickskjuter blir det nästan osannolikt ofta mål.

Daniel Alfredsson tillhör egentligen samma generation som Foppa och Sudden men har alltid fått spela andrafiolen. Jag har varit på VM-turneringar där han varit med från början och dominerat totalt. Så har det varit finalspel och Sudden eller Foppa har kommit in och fått ta

över massor av den speltid Alfredsson haft tidigare med förlust som följd.

Alfredsson har gjort det lojalt.

Så där typiskt lojalt som svenska idrottare alltid brukar vara. Åtminstone i tideräkningen före Zlatan.

Därför tycker jag att det är viktigt att Bengt-Åke nu klart deklarerar: det här laget leds av Daniel Alfredsson därför att han är bäst. Han är den fältherre och ledare som ska ge Sverige första OS-guldet sen 1992 och första stora guldet sen 1998.

ANRELLS STJÄRNOR

Tre dagar kvar till OS-invigningen i Turin. Tre dagar tills vi får vara med om uppvisningarna av världens bästa idrottsstjärnor. Vilka blir störst? Sportbladets Lasse Anrell plockar ut sina fem favoriter. I dag: Tre Kronors bäste spelare – Daniel Alfredsson.