OS – vita spår och röda burkar

Malena Johansson: Nu är tv-kamerorna ute i backarna

SPORTBLADET

Gud, så vackert.

Vinter-OS. Glöm den som vanligt gräsliga invigningen, nu är tv-kamerorna ute i backarna, spåren och hallarna.

Ja, vi har sånt som Zlatans klackmål, Six Feet Under-vinjetten, närbilder på Raùl. Fint. Men aldrig blir min tv så tjusig som under vinterolympiaderna.

Det är vita snövidder, djupblå himlar, hisnande panoramor, blanka isar, rosiga kinder.

Och de två nyanserna som valts för att färgsätta Turin-OS: blått och rött. Utan varumärken på.

Längdspåren kantas av en blå remsa som kontrasterar landskapet perfekt. Ishallen är inredd i vackert passionsrött.

Och det är inte samma sak som Coca Cola-rött.

Det stora läskföretaget försöker ju i sina reklamfilmer slå i oss att det är nånting särskilt olympiskt med att köpa just deras produkter.

Såklart är det ingen tillfällighet att -Coca Cola vill betala massor av pengar för att kunna säga så.

Jag läser en artikel från Reuters, som berättar att medan den övriga tv-världen blir alltmer fragmentariserad, är sportevenemang några av de få saker på tv som fortfarande ses av folk över hela världen. Sportprogram får allt större spridning, och blir allt viktigare, och dyrare, för annonsörer.

Kanske är det som förenar oss i det globala samhället att vi dricker Coca Cola och tittar på sport i tv. Men paradoxalt nog lever ju också fortfarande nationalismen som på få ställen just inom sporten.

I Sverige kan vi se (nästan)

reklamfri OS-tv i public service. Och SVT kan såklart inte bortse från sin svenska partiskhet. Men kanske ställa nån liten fråga om den.

Jens Lind visar i en hockeypaus ett reportage från arkiven där Göran Zachrisson frågar Ingemar Stenmark varför det är viktigt att vinna. Tydligen frågade man såna frågor på den tiden.

Inte nu. Ingen som frågar varför det är så viktigt att Sverige vinner. Tvärtom erbjuds vi möjligheten att mejla in hejaramsor som Jan Rippe läser upp i rutan. Hejaramsor tillägnade Sverige, såklart.

Malena Johansson