Från dry martini till – havregryn

Jonathan Jeppsson: Jonas Karlsson har hittat rätt balans

SPORTBLADET

Hur går man från knivskarpt till gaggigt på fem sekunder?

Från en dry martini till en tallrik havregrynsgröt?

Jo, man byter från krönikör Jonas Karlsson till tittarombudsman Jan Rippe i OS

Som i går – Jonas Karlsson levererar ännu en distinkt kommentar till Anna Carin Olofssons misslyckande.

Han lägger skulden på Pichler och på förbundet som vänt upp och ner på Anna Carins tillvaro genom att ”skydda” henne från media.

”Man har skapat en konstlad tillvaro, en miljö som Anna Carin Olofsson inte var van vid”, säger Karlsson.

Och jag tycker att Jonas Karlsson, efter de första veckornas lite mer vilda sluggande, hittat rätt balans i sina kommentarer och håller genomgående mycket hög nivå. Han skapar inte längre rubriker för sakens egen skull men väjer aldrig för att bli bitande vass, om så krävs. Gårdagens skidskyttekrönika var ett bra exempel på det.

Kontrasten blir därför stor när man sekunden efter slungas in till mummelgubben Jan Rippe.

Det här med stora mästerskap och svenska side-kicks är ett sorgligt kapitel. Ernst Brunner i-vilket-OS-det-nu-var var mer pretentiös än Jean-Paul Sartre och Filip & Fredrik var som Piff och Puff på rökheroin. Och Jan Rippe, ja? han är som en tallrik havregrynsgröt.

Inom parentes vill jag bara påpeka att jag gillar Jan Rippe skarpt som skådespelare. Men då har han ett mycket bättre manus än ett knippe tittarfrågor och tips.

Jag menar, Galenskaparna brukar göra parodi på just såna här program, med halvprilliga tittare som skriver in till tv-program. Nu gör Jan Rippe verklighet av parodin. Tanken är väl att det ska vara roligt, på ett metaplan som jag inte befinner mig på, men det drar bara ner tempot, blir för segt och tråkigt.

Jan Rippes roll behöver tajtas till, för tydligen har vi tv-tittare inte så mycket att komma med.

Ställd inför denna självinsikt är det väl rimligt att jag slutar skriva just här.