”Svenskt guld – smaka på det två gånger”

Sportbladets Lasse Anrell om dubbel glädje

SPORTBLADET

TURIN

Guld.

Svenskt OS-guld.

Smaka på det. Smaka på det två gånger.

Det fullständigt osannolika hände.

Det hände verkligen.

Först tog damlaget i sprintstafetten guld efter ett fantastiskt lopp av Anna Dahlberg och Lina Andersson.

Bara en halvtimme senare kom Björn Lind och Thobias Fredriksson och tog nästa guld efter en sanslös thriller där Björn Lind totalt krossade de andra nationernas gulddrömmar genom en sistasträcka där han inte bara tog in ett norskt försprång på 3,3 sekunder utan också spurtade förbi norrmännens slutman Tor Arne Hetland på upploppet i en av de mest imponerande spurter jag sett.

Björn Lind stakade så kraftfullt så att det såg ut som om skidorna skulle lyfta sig från snön. Norrmän och ryssar såg ut som statister när Björn Lind utnyttjade hela sin enorma kraft i överkroppen.

Det var en av de stora svenska skidstunderna och det var en bild vi kommer att få se hundratals gånger så fort svensk skidsport ska skildras. Tro mig.

Damerna banade väg

Men jag tror att det var damernas lopp som banade vägen. Anna Dahlberg och Lina Andersson var så starka och så kaxiga.

Dahlberg öppnade försiktigt och bevakade en fjärdeplats. När hon dessutom fastnade i den norska åkaren Ella Gjömles skidor i första kurven höll hela stadion andan. Men det var svenskan som vann den striden och åkte förbi norskan som tappade flera meter.

Så sätter man sig också i respekt i en sprintstafett.

Norskorna reste sig aldrig riktigt efter det. Särskilt inte Gjömle. På sin sista sträcka hade norskan inget att sätta emot. Anna hade redan knäckt henne.

Och så sista sträckan där Lina Andersson bevakade en tredjeplats.

Kanada körde stenhårt för att knäcka Norge, tror jag. Lina fick en billig resa bakom och kunde avvakta.

Och så med 20 sekunders åkning kvar så gick hon ut i en eget spår och hade turen och smartheten att få innerbana och hon seglade förbi Kanadas Beckie Scott som inte hade en chans att svara.

”Så stark, så stabil”

Det var en fantastisk syn.

Synen av ett vintrigt OS-guld.

Den synen som man trodde att den tillhörde en svunnen tid.

Lina Andersson var så stark och stabil och så sensationellt lugn. Inget bendarr, ingen guldfrossa. Bara en fantastiskt kraftfull stakning som gjorde att de andra blev chanslösa. Jag hoppas att ni såg det.

Det är knappast fel att påstå att medan nio miljoner svenskar hade bendarr och stod och var fullständigt lamslagna av guldfrossa var det en enda tjej – Malmbergets och Gällivares Lina Andersson – som stod för lugnet och stabiliteten.

Guld.

Svenskt OS-guld.

Smaka på det.

Smaka på det två gånger.

Tack för en fullständigt underbar förmiddag i Pregelato, Thobias

Fredriksson, Björn Lind, Anna Dahlberg och Lina Andersson.

Lasse Anrell