Peter berättar inte sanningen - men han vill verkligen spela

SPORTBLADET

TURIN

Svensk hockey höll andan i går

i exakt 63 minuter.

Svensk herrhockey, alltså.

Klockan var 19.06 när de förlösande orden uttalades av svensk herrhockeys störste:

- Jag spelar.

Det var lite som i den där reklamfilmen för drycken Mer, ni vet.

Ska ni kolsyra?

Världen håller andan, börsen, Wall street, dryckesbranschen, konsumenterna.

- Nej.

Börsyra och bla bla bla.

Foppa kom in på isen. Han körde några snabba ruscher som såg riktigt bra ut. Ljumsken såg ut att hålla, den vänstra som Foppa haft ont i och som gjort att han inte spelat hockey på en månad.

318.03 gjorde han en riktigt snabb rusch och avslutade med att göra mål på Stefan Liv.

318.15 såg det inte lika kul ut. Radiosporten direktsände - från en träning. Tommy Åström mässade i staccatotempo. Foppa satt kvar på bänken när de andra åkte och sköt.

318.17 var han ute på isen igen. Alla höll andan när han sträckte ut det vänstra benet och gled över sargen. Det gjorde nästan lite ont i folk på läktaren. Men Foppa höll masken.

Men han deltog inte i övningarna isen. Åkte mest för sig själv. Det är ett klassiskt tecken på när en spelare inte fungerar. Han såg bister ut. Nästan ledsen. I en egen värld. Han brukar se så där bister ut när han förlorat.

Sen deltog han i övningarna igen. Tog i. Gjorde åkövningar mellan blå och röd linje. Körde stenhårt.

Tom blick

Sen var det över. Istiden slut. Några minuter senare kom han ut till media. Det var en sammanbiten skara som tittade på hans stumma blick. Den såg verkligen tom ut. Den såg ut som om den bara kunde bära på ett enda budskap:

- Det känns kanon.

Eeeh?

-Ja, jag spelar mot Lettland.

Eeeh?

- Inga problem alls. Jag kände ingenting.

Kan man lita på att han är frisk?

Jag vet verkligen inte. Förmodligen inte. Foppa berättar aldrig riktigt sanningen om sina skador. Det ingår inte i NHL-kulturen och det ingår definitivt inte i Foppa-kulturen att berätta.

Dessutom vet han att många ifrågasatt om en 80-procentig Foppa tillför tillräckligt i det här laget. Foppa tänker aldrig erkänna om han är 80-procentig.

Fart på skridskorna

Såg han 100-procentig ut?

Ja, några gånger. Han åkte fort och kraftfullt även om det såg lite trögt ut. Men det är kanske naturligt när man inte spelat på en månad.

Såg han skadad ut?

Nej.

De övriga såg inte ut som om de påverkades nämnvärt av Foppas närvaro. Han störde inte. Han irriterade inte. Han stal inte fokus nämnvärt utan alla de andra såg ut som om de vet att det är långt kvar tills de kan förlita sig på nummer 21 i matcher.

Men Foppa är med och det var ett slags glädjebesked. Kanadensisk tv och reportrar från hela världen var intresserade.

Foppa skapar magi.

Nu återstår tre matcher innan allvaret börjar på onsdag med kvartsfinaler. Foppa spelar - enligt honom själv - i en kedja med Pebben och Påhlsson. Vi får väl se.

Kan inte lita på Foppa

Foppa kan man inte riktigt lita på. Han hade till och med tjuvtränat dagen innan i gryningen. Utan media. Typiskt Foppa.

Men en sak kan man vara helt säker på - och det är orsaken till Foppas besked:

Foppa vill verkligen spela. Foppa vill ingenting hellre än att spela här i OS och det är nånting som vi alla bör känna en smula rörd förtjusning inför.

Dessutom kan vi vara säkra på att Foppa tillför laget pondus, respekt, kvalitet och spelglädje. Spelarna såg glada ut i går, och motståndarnas media var där och tittade ängsligt. En Foppa på isen skapar alltid oro hos motståndarna. Ingen, säger ingen, kan förutse hans passningar.

Jag tror att Foppa tar det lugnt i dag. Jag skulle tro att han gör några byten och förbereder sig i maklig takt för att gå upp i en kedja med något offensivt mera namnkunniga spelare.

Som Henrik Zetterberg, som i World Cup, kanske. Och Tomas Holmström. Men dit är det långt. I dag ska han klara matchtempo. Det är en start. Det är tillräckligt stort. Missa inte det: i dag gör maestro debut i OS 2006.

Lasse Anrell