Våga vara dig själv Lehmann

SPORTBLADET

Katt väcker mig tidigt, snön faller över Drevviken, dagen är vacker, Klas Östergrens bok ”Gangsters” är en svindlande ordfärd, tidningen Mojos specialnummer om Johnny Cash får Sixten Jernberg att framstå som en mjukis – det är en morgon värd att leva så jag bestämmer direkt att jag inte ska skriva om vare sig Peter Jihde eller Jan Rippe.

I stället skriver jag om Marie Lehmann. Hennes idrottsintresse är djupt, hennes ambition stor och det finns i hennes framträdande en behaglighet som skapar tilltro.

Men i hennes öra verkar rådgivare viska ”du måste stylas”, ”du måste ha en omslagstjejs framtoning”. Vilket gör att hon inte helt vågar vara sig själv. Den dag rådgivarna åker ut har vi ett studioess.

Efter förra veckans svacka var fotbollseftermiddagen i Viasat Sport tillbaka i god form. Inte minst tack vare Billy Lansdowne mycket verbela resonemang om West Ham. Kul också med bildkavalkaden av gamla West Ham-matcher. Det enda jag saknade var en skylt som talade om vilken match, vilket år och vem kommentatorn var. Nu identiferade jag bara tre-fyra röster, däribland Kenneth Wolstholm från FA-finalen 1964.

Som vanligt numera bra jobb av Henrik Strömblad och paret Åke Unger/Jonas Wirmola. Men vad Strömblad menade med ”på sin födelsedag ska man få tårta, inte en halväten hamburgare”, jag grubblar än.

Varför är du alltid så sur? Undrar en läsare och jag svarar att sport i tv numera och inte minst OS är en kommersiell hårdvara och då är det oansvarigt att vara med i den kör som sjunger penningens lov.

Här ni noterat att det ibland står DIREKT i rutan när SVT sänder? Därmed är ett snobbtabu brutet, men å andra sidan. Det står DIREKT sällan, så det mesta från Turin sänds i efterhand.

För att vara Rai är bildproduktionen oftast jaha. Men så kommer stunder, ni såg själva efter damernas super-G när de satt i tältet, Anja och Janica. Där fångades tävlandes ytterligheter, vinnarens glädje och förlorarens sorg.

Snyggt jobbat tjejer! Men med risk att betraktas som hädare, hade det varit exempelvis de japanska stafettdamerna som gjort en sensationell bra insats hade kommentatorerna omgående börjat spekulera om ett ord som börjar på bokstaven d.

BÄST

SÄMST

Frank Östergren