Så funkar: ['kö:liN]

Spelet där vägen till framgång aldrig är rak

SPORTBLADET

Vart fjärde år exploderar medelsvenssons intresse för denna underliga, udda sport som kallas curling.

Förebilder och stora idrottsmän och kvinnor som Peja Lindholm, Elisabeth Gustafsson och Anette Norberg blir plötsligt namn på var mans läppar, men hur funkar egentligen sporten?

Det är väldigt enkelt - och väldigt svårt.

Vinnarprincipen kunde inte vara simplare: Sten närmast mitten på den pedagogiskt utformade måltavlan vinner.

Men vägen dit är sällan – eller aldrig – rak...

Det började för länge sedan, närmare bestämt i Skottland där man hittat en curlingsten som är daterad till 1511.

Spelet har således gamla anor - och är därtill begåvat med ett avancerat regelverk: Frågan är alltså – hur spelar man curling?

Spelets gång

is, för det första. Närmare bestämt på en bana som är cirka 42 m lång och 5 m bred.

I varje ände av banan finns ett bo, eller hus, som har en radie på 1.83 meter. Mitten på boet kallas tee eller lock. I kortändorna finns också ett hack - ett fotstöd, där spelaren tar stöd för att skjuta iväg stenen - in i boet på andra sidan.

Poängen räknas när de två lagen skjutit åtta stenar var. De stenar som är närmast boets centrum ger poäng, och ett lag kan alltså, rent teoretiskt, få åtta poäng i en omgång.

Tio omgångar

I OS spelar man tio omgångar i varje match, antalet omgångar kan variera, liksom antalet spelare. Står det lika efter full match så spelas tilläggsomgångar tills ett vinnarlag är korat. Matchen kan aldrig sluta lika. Fördelen att ha sista sten lottas inför första omgången och flyttas över till det andra laget vid poäng.

Varje lag består av fyra spelare där den fjärde, ”fyran", oftast är kapten eller ”skipper”. Fyran dirigerar hur de andra ska spela, och spelar själv sina två stenar sist.

Sopiga spelare?

Vid slaget vrider sig stenen runt sin egen axel, antingen med- eller moturs. Vridningen medverkar till att stenen svänger, beroende på isens egenskaper och hur laget sopar. Genom att sopa isen framför stenen, kan man dels förlänga slagets längd med upp till sex meter, dels försena själva curlen, alltså svängen.

Om man skulle råka sparka till en stillaliggande sten så får motståndarlagets kapten placera den där den ungefär låg. Att vidröra en sten i rörelse är etter värre – då tas den ur spel, eller placeras av motståndarkaptenen där han eller hon uppskattar att den kunde ha hamnat...

Materialsport?

Curlingsspelarens utrustning är enkel: Borste eller ”sop” och glidsko, som spelaren glider fram på vid utkastet. Utrustningen får inte skada isen.

Stenarna ska vara exakt cirkelrunda, och får väga maximalt 19,96 kg inkusive bult och handtag.

Slutligen: Curling är en gentlemannasport helt i avsaknad av psykningar.

Ve den som stör motståndarlaget eller tjurar ihop.

Liten curlingordlista:

Hogglinje - röd linje framför de bägge husen. Stenen måste över denna för att vara i spel. Och spelaren måste släppa stenen innan den korsar hogglinjen närmast utslagsplatsen.

Teelinje - linje tvärs igenom boet.

Skotte - den sten som ligger närmast mitten under spelets gång.

Guard - vakt-sten bakom vilken man kan lägga in stenar i boet.

Dragning - att curla in en sten bakom en guard.

Sällan använd regel: Vad händer om en sten spricker? Jo, då lägger man ut en reservsten på samma plats som den största skärvan hamnar.

Läs också: