”Tuffaste och svåraste etappen”

SPORTBLADET

Så är vi då ute på den tuffaste och svåraste etappen på hela tävlingen. Men det har vi knappast märkt av ännu. Vädret här ute i Södra Oceanen har varit fantastsikt sedan vi lämnade Wellington i söndags.

Solen strålar från en klarblå himmel och det blåser mellan fem och tio sekundmeter vilket är ovanligt lite i de här vattnen. Men det blir långsamt kallare och mer blåsig, speciellt nätterna är ordentligt kyliga. Det kalla vattnet på cirka åtta grader kyler rejält när solen är borta.

Stämningen ombord är mycket god eftersom vi för första gången på länge är med och kämpar i toppen. Flottan har delats upp i två grupper. En som går längre söderut och en som går längre norrut. Vi har dock hamnat lite i mitten, men det var egentligen aldrig meningen. Vår plan var att segla med gänget som gick söderut för att leta mer vind. Men vår stora spinnaker gick sönder vilket tvingade oss att ändra kurs och gå längre norrut.

Vi vet ännu inte om det spelar någon roll för vår placering. Vädret och vindarna skiftar hela tiden väldigt mycket. Nyss hade vi bara fem sekundmeter. Båtarna söderut rapporterar sex sekundmeter medan de som går längre norrut bara en sekundmeter vilket är väldigt ovanligt här ute.

Den trasiga spinnakern var en ordentlig missräkning. Men efter 16 timmars stenhårt arbete vid symaskinen så är den nu hel igen. Men det har tagit tid och framför allt kraft. Det är ett tungt jobb att släpa upp det 100 kg tunga seglet på fördäck mitt i natten när båten dundrar fram i hög fart. Det går åt minst fyra man till det.

Jag har också fått plocka fram min läkarväska eftersom en i besättningen fått en infektion i armbågen. Han får nu antibiotika, men det är givetvis en försvagning när en av oss inte kan jobba vid vinscharna längre.

Vi har sett två stora valar. Den ena av dem såg vi lite för tydligt för att det skulle vara roligt. Den seglade vi förbi på bara några meters avstånd. Skulle vi segla på en sådan i full fart så skulle varken vi eller valen bli särskilt lyckliga. Men det är fantastiska djur att skåda. Så stora och tysta och så ointresserade av vår närvaro.

Magnus Woxén ([email protected])