Skön känsla att vara bortskämd

SPORTBLADET

Jag måste erkänna en sak. Jag vankade fram och tillbaka i köket, höll för ögonen och öronen och vågade ändå inte gå in till tv:n när Anette Norberg spelade sista stenen i OS-finalen. På något sätt lyckas avgörande matcher i curling alltid bli outhärdliga rysare.

Och vilken match de gör sen, trots att det faktiskt var ganska segt och avvaktande till en början.

Ett svenskt guld i går också alltså. Det känns som att man börjar bli bortskämd. Och oj, vad jag gillar den känslan.

Sara Fischers chanser i parallellstorslalomen föll platt när hon i starten till andra åket gjorde en störtdykning över startgrinden och samtidigt skapade en framtida tv-klassiker. Vad det var som hände? Jo, en mobiltelefon ringde och lurade stackars Sara att tro att det var startsignalen. Vilket hårt sätt att få sina OS-drömmar krossade på.

I dagens storslalom får Anja se till att hålla hårt i stavarna innan åket så att inte tjuven, som snodde hennes ännu obrutna stav efter besvikelsen i kombinationen, slår till igen. Det skulle kunna bli ödesdigert i jakten på guldet. Och Anja, se till att alla i startfållan har satt sina mobiler på ljudlöst.

Jag måste återkomma till curlingdamerna. Deras inhopp i Hammerfalls rockvideo var otippat, men ännu mer otippat hade det varit om hårdrockarna gjort ett gästspel i OS-finalen och spelat Sveriges avgörande sten. SVT verkar dock gilla curlingrock och visade videon till "Hearts on fire" både en och två gånger. Hoppas bara att tjejerna håller sig till curlingen och inte satsar på att sopa banan i rockvärlden i stället.

Den vackra och avkopplande konståkningen kändes som ett perfekt sätt att avrunda kvällen på. Men när Irina Slutskaja missade guldet, som i stället gick till japanskan Shizuka Arakawa, förvandlades damernas friåkning till ett drama. Tyvärr avrundades sändningen för fort och helt bryskt kastades man rakt in i avskedsscenerna mellan Jihde och omdiskuterade OS-ombudsmannen Rippe.

När jag slår av tv:n är det med någon slags sorg - om tre dagar är festen över. Och det är hela fyra år tills det är dags igen.

Emma Suslin