Anrell: Det här är den största sporthändelsen på våra breddgrader sedan finalen i fotbolls-VM 1958

SPORTBLADET

TURIN

Ingen säger det, alla förnekar det, men det handlade om heder.

Svensk hockeys heder.

Och OS-finalen mot Finland i morgon kommer att vara den största sporthändelsen på våra breddgrader sen finalen i fotbolls-VM 1958.

Heder skrev jag.

Jag behöver inte säga varför. Vitryssland, 1-6 mot Tjeckien i World cup, fegheten när Foppa skadades av Niedermayer, sexskandalen.

Nu är hedern återupprättad.

Det var vad det handlade om, även om ingen säger något om det.

Det var en fantastisk match.

Det vi ser just nu i Tre Kronor är vad som skulle kunna beskrivas som Den blixtsnabba långsamheten.

Ingenting ser ut att gå fort men det är de i dolda tempoväxlingarna som motståndarna luras gång på gång.

Som när Foppa glider fram till vänster, gör en skiftning i ena axeln och alla tror att han ska passa Mats Sundin i mitten men väljer att lägga pucken snett bakåt så att den sakta glider, verkligen långsamt glider, mot Fredrik Modin som kan skjuta mot en grundlurad målvakt. 1-0.

Efter 15.22 hade Mats Sundin varit i slagsmål två gånger. Långsamt petande i motståndares ansikten, en saktmodig smäll på en Kaberle som inte vågar slå tillbaka på sin gamle kapten.

En defensiv och långsam doldis

Jag vet inte om det står i arbetsbeskrivningen av en lagkaptens jobb, men det gav onekligen de andra en signal om matchens vikt och vikten av att alla gör sitt jobb.

Den som gjorde sitt jobb allra bäst var Per-Johan Axelsson. En defensiv och stundtals långsam doldis som jag undrat om han inte finns med i truppen lika mycket för att han gör lagkamraterna glada som för det han gör på isen.

I går visade han att ingenting kan vara mer felaktigt.

Han gjorde 2-1 genom en styrning på Lidströms skott.

Men framförallt gjorde han förarbetet till matchavgörande 6-3 genom en eftertänksam raid över hela plan, fick en smäll bakom målet men grävde ändå fram pucken och frispelade Daniel Alfredsson framför mål.

Stor hockeykonst.

Stort hjärta.

Stor blixtsnabbhet mitt i det närmast transendentala stillaståendet.

???

En sak kan vi konstatera. Tre Kronor leds den här gången av en man som gör allting rätt.

Han kan synas saktmodig, nästan sävlig, men det är en synvilla. Han fattar sina beslut eftertänksamt men med en instinkt som han tog med sig från NHL.

Han har mörkat om laguppställningar, han har lurats om nya spelare, han har fått hela hockeyvärlden att rysa av skam över att han antyder läggmatch.

Han har fått smeknamnet BÅG efter sitt namn Bengt-Åke Gustafsson och sina bluffer.

Jag skulle vilja revidera bilden en smula och kalla honom "professor BÅG". Som ledare är han kirurgiskt exakt. Han visste att gruppspelsmatcher är skit. Två segrar, resten kan vi använda till att träna. Medan Hardy Nilsson ofta gjorde tvärtom, glänste i gruppspelet - och sen fick han resa hem. Professor BÅG har haft självförtroende och pondus nog att hävda sin linje - även när det stormat.

Han har rört om i kedjorna och skapat ett slags pytt i panna med jämnstarka kedjor. Media har gnällt men Bengt-Åke har struntat i det. Resultatet av professor BÅGs hackande har varit ett lag som är extremt svårt att läsa. Stoppar man Mats Sundins kedja med Peter Forsberg finns det en Daniel Alfredsson med Pebben i en andraline och andas man ut då finns det bröderna Sedin som varit glänsande i två matcher i rad nu.

Ryssarna blev sönderlästa

I går avslöjade doktor BÅG dessutom att han tydligt gjorde klart för Peter Forsberg i telefon före OS att han inte var det minsta intresserad av att få hit en 80-procentig Foppa utan bara en hel Foppa. Jag tror honom. De flesta ledare skulle aldrig vågat säga så. Coach BÅG vågade det.

Men det viktigaste av allt:

Lag som vinner stora turneringar spelar aldrig särskilt bra i början. Det gäller fotbolls-VM, det gäller hockeyns mästerskap. Ryssarna, till exempel, har varit briljanta från start. I går var det stopp. Sönderlästa.

Finnarna har å andra sidan vunnit alla sex matcher fram till i går. Men de har inte spelat särskilt bra. De har haft en strålande defensiv, nu har de hållit nollan fem matcher av sju. Sånt vinner man också på.

Ryssland som spelat drömhockey hela OS och skapat massor hade inte en enda riktigt het målchans. Det säger en del. Finland fick totalt stopp på deras snabbhet och Ovechkin arbetade hårt men hans energi kvävdes.

???

Att välja mellan Ryssland och Finland i finalen var som att välja mellan pest eller kolera. Eller om vi tänker närmare på saken; mellan grädde och mos.

Tanken på en OS-final mellan Sverige och Finland var så självklar. Det skulle bli alla tiders idrottsklassiker på våra breddgrader.

Eller Sverige mot Ryssland.

Herregud, jag behöver bara tänka på min lumpna barndom med alla dessa förstörda dagar då jag trodde att Sverige skulle ha en chans mot Sovjet men det slutade alltid 8-3. Nästan alltid var det slut efter en period.

???

Hur det går i finalen?

Jag tror att Sverige vinner, precis som jag trodde att de skulle vinna över tjeckerna. Resultat? 2-1. Målskyttar: Mats Sundin och Nicklas Lidström. Hjälte? Henrik Lundqvist. Nu gör han sin stormatch i finalen. Grattis till silvret, kära finnar...

???

"Vad sa Jagr till dej efter matchen", frågade någon Henrik Lundqvist.

Han sa bara: "Bring it home", svarade Henke.

Bring it home, OS-guldet. Gör det Henke.

Tre Kronors resultat när de bästa har varit med...

Lasse Anrell