Suddens blick – en blick som visar hur mycket han hatar att förlora

SPORTBLADET

TURIN

Mats Sundin är Sveriges största landslagsspelare genom tiderna.

OS-finalen mellan Sverige och Finland i dag är hans stora avsked och sista chansen att vinna en riktigt stor titel.

Så låt det sluta med en fest.

Ingen förtjänar det mer än Mats Sundin.

Han är symbolen för svensk hockeys fantastiska 90-tal, där han var med och spelade hem tre VM-guld till Sverige.

Varje gång han drar på sig landslagströjan växer han ett par centimeter.

En kapten, en ledare och ett föredöme för alla.

Det är bara att se tillbaka på hans landskampsfacit.

Det är överlägset. Han gör mål, han producerar, han offrar sig.

Och han får den där blicken som visar hur mycket han hatar att förlora.

Men hittills har han inte fått den där riktigt stora titeln.

Inte säker på att det går

Han ser inte ut att vinna Stanley Cup, så länge han blir kvar i Toronto.

Men han har aldrig varit närmare ett OS-guld.

Jag är inte helt säker på att det lyckas den här gången heller.

Hade någon sagt till mig att Sverige skulle möta Finland i en OS-final innan turneringen startade, hade jag varit helt övertygad om att OS-guldet var hemma.

Men som Finland spelat här i Turin – oj, oj, oj.

Vilket spel av ett lag där återbuden haglade in inför OS-turneringen.

Ett lag som pressade Kanada i World Cup-finalen 2004, men som skakades av inre stridigheter och grupperingar.

Slagit de stora

Förbundskaptenen Raimo Summanen tvingades avgå och ersattes av Erkka Westerlund.

Och så reser sig Finländarna igen.

De har spelat sju matcher så här långt i OS och har vunnit alla.

De har 27–5 i målskillnad.

De har slagit de stora förhandsfavoriterna Kanada och Tjeckien och i semifinalen blev det 4–0 mot guldfavoriterna Ryssland.

Ryssarna var chanslösa.

Det mesta Tre Kronors väg

Finländarna har en enorm frekvens i skridskoåkningen och stressar och pressar motståndarna till ständiga misstag.

Teemu Selänne ser ut som han inte vore en dag äldre än de 22 år han var när han gjorde 76 NHL-mål som rookie i Winnipeg 1992/93.

The Finnish Flash gör skäl för smeknamnet trots att han hunnit fylla 35.

Imponerande som sagt.

Samtidigt har det mesta gått Tre Kronors väg i OS.

Vägen mot OS-final har varit sådär lagom krokig som den brukar vara då svenskarna vinner till slut.

Men OS-finalen mellan Tre Kronor-Finland går aldrig att förutsäga.

Jag minns VM i Helsingfors 2003, då finländarna totalt spelade ut svenskarna, ledde med 5–1 och vi reportrar hade redan slagit igen anteckningsblocken.

Då kom den mest fantastiska vändningen i svensk hockeyhistoria.

1–5 blev 6–5 och Sverige var vidare på väg mot en VM-final mot Kanada.

Oförglömlig hockeyhistoria

Men jag minns också OS i Nagano 1998, då Teemu Selänne lurade Tommy Salo två gånger och Finland vann kvartsfinalen med 2–1. Det var begravningsstämning efteråt.

Peter Forsberg fällde upp den stora kapuschongen på OS-jackan och bara deppade. Han orkade inte ens prata efter matchen.

Oförglömlig hockeyhistoria.

Men allt kan slås av dagens OS-final.

Sverige-Finland. Osannolikt bara det.

Mats Wennerholm