Pops kan trolla fram smak ur ett gammalt tuggummi...

SPORTBLADET

Alla medaljer är utdelade.

Men plusen finns fortfarande kvar.

Här är pallplaceringarna för SVT:s OS-gäng.

Niklas Wikegård, ishockey

Inte felfri, men aldrig tråkig. Egna ljudeffekter, klockrena analyser, ett och annat övertramp, en jäkla puls i snacket. Och så glimten i ögat. Smackebonk på dig själv, Wickan.

Stig Strand, alpint

Ofta klar och pedagogisk, men alltför sävlig när det väl gäller. Och varje gång han säger ”liinjen” så brister något inom mig.

Björn Fagerlind, alpint

Hans röst är lika synonym med utförsåkning som Torsten Flinck med strul.

Jan Rippe, OSombudsman

Han åkte hem ett par dagar innan OS tog slut. Bara Jihde saknade honom.

Marie Lehmann, programledare

Var stabil i studion utan att överraska.

Andre Pops, programledare

Hur många gånger har sympatiske Pops intervjuat Anja den här vintern? Att fortfarande kunna få frågorna att kännas fräscha är som att trolla fram smak i ett tuggummi man hittat under skrivbordet.

Micke Leijnegard, programledare

När han frågade Neumannova vilket som var viktigast, guldmedaljen eller dottern som hon bar på armen, fick han ett beundransvärt artigt svar. Jag tänker inte vara lika diplomatisk.

Johan Tornberg, ishockey

Lill-Brezjnev gjorde en stabil insats med en absolut topp när han darrade av ilska över Bengt-Åkes läggmatch-tankar. Blir lite statisk i sina gester.

Katarina Hultling, curling

Roligast var när hon läste upp namnet på ryggen på streakaren och gav den tvivelaktiga sajten lite extra gratisreklam. För mycket trevligt småprat, när boet låg öppet att ge historiska perspektiv, kuriosa och fakta.

Elisabet Gustafsson, curling

Något hemma-blind i sin egen sport. Kunde bjudit tittarna på ännu mer taktik och historik.

Peter -Jihde, programledare

Naturligtvis superduktig. Men blir något överexponerad, vilket gör att man börjar reta sig på vissa saker, till exempel hans hand som blir hängande i luften. Skrattar väl mycket åt ingenting ibland. Sägs ha klappat Anja Pärson på kinden.

Staffan Lindeborg, ishockey

Höll all hockey – och Niklas Wikegård – i stadig hand.

Jonas Karlsson, krönikör

I takt med att guldmedaljerna ramlade in blev oket av hans galna medaljprofetia allt tyngre och Karlssons roll allt lättviktigare.

Chris Härenstam, ishockey

Jobbade mestadels på ”the dark side of the moon”, men gjorde det gediget.

Jacob Hård, skidor

Det gör aldrig ont när Jacob Hårds röst brister.

Per Elofsson, skidor

För att vara första gången var det med beröm godkänt. Kommer att växa.

Anders Blomquist, skidor

Rutinerad och kunnig, funkar väldigt bra i samspelet med Hård.

Johan Eijeborg, skidskytte.

Ejeborg hade lärt sig läxan från Aten och lotsade ACO till guld i helt rätt tonläge.

Kalle Grenemark, skidskytte

Klyschornas kung. ACO bommade första skottet i sina två första lopp. Det tyckte Grenemark var godkända starter. Det var han ensam om.

Kristina Kappelin, reporter

Kappan fick en fri roll och vaskade fram några riktiga guldkorn. Den höjdrädde norske backhopparen glänste mest av dem alla.

Peter Jonsson, backhoppning/snowboard

Hade full koll. Det märktes och gjorde snowboard, denna en-gång-vart-fjärde-år-sport, riktigt spännande.

Roger Blomqvist, konståkning

Inte sedan Tonya Hardings dagar har konståkningen varit lika het. Det fick Blomqvist att tända till.

Lotta Falkenbäck, konståkning

Fick ta hand om detta OS kanske största och mest oväntade drama. Gjorde det bra.

Jonathan Jeppsson